Öppet brev om Poetry Slam i Stockholm

Nedläggningen av Rinkeby Poetry Slam har fått två följdverkningar för kulturlivet i Stockholm. Den första är att kvaliteten på övriga slam har försämrats; var och en har börjat gå sin egen väg på ett sätt som inte är bra. Rinkeby Poetry Slam under ledning av Erkki Lappalainen var Sveriges äldsta slam, och också en förebild för övriga, yngre slam vad gällde sättet att genomföra tävlingen. I Rinkeby behandlades alla lika, det fanns möjlighet att skriva upp sig och föranmäla sig till en kommande tävling, men grundregeln var att alla skulle ha möjlighet att läsa och därför var det också anmälan på platsen som gällde.

I normalfallet tävlade åtta poeter men sista deltävlingen brukade startfältet sträckas ut så att alla fick möjlighet att läsa.
Vi kan nu se att de slam som finns i Stockholmsområdet alltmer har börjat praktisera sina egna regler, och därmed börjat tänja på regelboken. I Sollentuna finns ett rankingsystem, som kan diskuteras. På Södermalm väljer arrangören självsvåldigt ut vilka som ska få läsa, vilket jag tycker är synnerligen tveksamt. Anmälan på platsen förekommer inte utan Johan Wretman väljer personligen ut vilka som ska få läsa flera veckor i förväg. I princip bryter det mot reglerna i Poetry Slam där det står att alla ska få delta vid lokala slam. Som kontrast kan nämnas att Stockholm Norra Slam fortfarande tillämpar ursprungsreglerna, så som de såg ut när slam kom till Sverige.

Den andra följdverkningen av att Rinkeby Poetry Slam nu är nedlagt, tillsammans med Rinkeby Bokmässa, är att kulturlivet i denna stadsdel alltmer tunnas ut. I stället ska där byggas en moské. Den borgerliga stadsdelsnämnden som styr Kista-Rinkeby har förstört kulturlivet i stadsdelen.