2010-06-29

Stulet och kopierat: Hemska dagar

"Det där ordet poet är lite laddat. Det är som ordet rock´n roll. Fråga mig inte vad det betyder, eller rättare sagt, be mig inte förklara det, och det är kanske just däri själva betydelsen får sin förklaring; att man inte kan snacka om det, eftersträva det, önskedrömma om det, vilja försöka, låtsas eller utge sig för att vara det. Antingen är man det eller så är man det inte. Det är som artisteri, antingen har man det eller så har man det inte, eller som en målning, antingen säger den dig något eller också inte. Det går inte att läsa sig till bra konst lika lite som det går att lyssna på något bara för att alla andra lyssnar på det. Det går inte att tro att man kan göra samma gester som någon som kan göra gester bara för att gesterna är bra. Det krävs något mer. Det krävs ett du. Och det krävs ett jag. Jag kan aldrig försöka övertala dig om att du är bra, inte ens att du duger till det - om du inte gör det. Och nästan alltid vet du om du gör det eller inte."

Från bloggen Hemska dagar (Grisen skriker)

3 kommentarer :

Andreas Björsten sa...

Hm, en gammal blogg av Henrik Franzén från Grisen Skriker? Ja, gärna för mig. Jag lyssnade aldrig på Grisen Skriker, det blev inte så. Däremot har Henrik Franzén som soloartist, poet och musiker betytt mycket för mig. 1992 gjorde han ett fantastiskt framträdande på Hultsfredsfestivalens minsta scen, Estraden, som Henrik Franzén All Stars, med Bukowskiöversättningar till jazzmusik. Har undrat vad han gjort sedan dess, hoppas han är på gång igen, vad det nu är han gör. - Lustigt nu när Hultsfredsfestivalen lägger ner, att jag två gånger under det senaste dygnet haft tillfälle att minnas väldigt speciella upplevelser från deras alternativtider och -scener.

Anonym sa...

Till Gabrielle: jag gillar verkligen detta citat. När man själv och andra snackat, tyckt och agiterat i vad som känns som 10 000år, är det detta man ska tänka på. Det är inte en enskild person eller grupp som bestämmer vem som som är vad. Det ger sig. Det bestäms av en oerhört komplicerad alkemisk process, som involverar både publiken, artisten, poeten, målaren, nutiden och stjärnorna... antingen så händer det eller så händer det inte. Och att ensam bestämma/bedöma är bottenlöst vanskligt. Ett klassiskt exempel på missförstånd (tro det eller ej) är Led Zeppelin. Då: notoriskt sågade. Nu: legender.

Kim Larsson/Eremonaut

Gabrielle Björnstrand sa...

Jag gillade verkligen den frenetiska testostorona energin i den där lilla bloggen, som just då handlade om Grisens Skriker´s återuppståndelse. Annars har jag totalt missat Hultsfred. Min tid var Gärdesfestivalernas. Arvika. mm. The Lady is getting on.

Men det är roligt med överlappningen mellan pop/rock/poesi
allt överlappande är bra tror jag
motsatsen till akademism och annan vi-som-vet-bäst-mentalitet.