Grrrraaaaaourrrr

... ett urtidsvrål, ska detta föreställa, och det kommer sig av den obotligt trista uppgift som ligger framför mig, nämligen den att söka jobb. Med tio procents arbetslöshet, lycka till, tacktack, och tack alliansen för den fina arbetslinjen och den höjda a-kasseavgiften som jag har betalat under ett antal år nu till ingen nytta eftersom jag inte uppfyller några arbetsvillkor whatsoever. För att nu ingen ska tro att jag är en slöhög till kulturarbetare som inte vill göra rätt för mig, så vill jag göra klart att det är själva sökandet, inte jobbandet i sig, som stör mig. Att få nej är bland det värsta jag vet.

Jag har, som jag tidigare nämnt här i bloggen någonstans, pluggat litteraturvetenskap i ett år och det var otroligt kul. Något av det bästa jag har gjort i mitt liv! Jag läste "Litteratur och kön i 1800-talet" som fördjupningsämne och skrev uppsats om Selma Lagerlöf och Gösta Berlings saga. Jag hade hemskt gärna velat fortsätta men kommer inte att få några studielån efter november eftersom jag enligt CSN är gammal som gatan, så ... då återstår alltså att försöka hitta ett jobb. Även om det inte är så strategiskt smart – om någon arbetsgivare skulle googla på mig eller så – så tänkte jag ändå berätta lite grann om hur det går här i bloggen. Som en liten frustrationsventil.

Och när jag ändå är igång och irriterar mig, så tänkte jag passa på och säga att min förra arbetsplats verkar skötas lite med vänsterhanden nu för tiden. Glest med uppdateringar, redaktörer som inte får svar på sina mejl, fullt med spam i forumet och en gammal katalog som ligger och dammar med löfte om en ny till augusti. Förra året. Jag var med och startade tidskrift.nu en gång i världen, jag känner fortfarande varmt för kulturtidskrifterna och tycker att det är bedrövligt att de 350.000 årliga kronorna från Kulturrådet inte används på ett bättre sätt.