Stridbara svenska författare - finns de?

Säger jag stridbara svenska författare (som alltså är debattämne nr två för konferensen Litteraturen och makten), vilka tänker ni på då?
Min gode vän, poeten och förläggaren Bo Levander, föreslår Strindberg och Jan Guillou. I detta har han ju alldeles rätt. För min del är helt klart August Strindberg den första jag tänker på. Han åtalades för HÄDELSE för en av novellerna i Giftas, flydde ur landet, återvände till rättegången och blev frikänd. Därefter levde han i exil i ett femtontal år, medan också skandalen kring "En dåres försvarstal" gick över halva Europa.
Först tänkte jag; Jan Guillou spelar ju inte alls i samma liga. Men så slår det mig: han blev ju också åtalad! Tillsammans med Peter Bratt och informatören Håkan Isacson blev han åtalad och dömd för spioneri, på delvis felaktiga grunder. (Det de hade avslöjat om IB var ju sant.)

Den tredje jag kommer att tänka på är den i dagarna 150-årsjubilerande Gustaf Fröding, förvisso inte lika stridbar, men han ville ju ändå slå ett slag för en friare syn på kärleken och sexualiteten. Även han blev åtalad (och frikänd), för dikten "En morgondröm".

Den fjärde jag kommer att tänka på är Vilhelm Moberg, enormt stridbar agerade han för rättssäkerheten, tror aldrig staten åtalade honom för något! Så tänkte jag, och kontrollerade på nätet. På Wikipedia hittar jag följande:
"Moberg dömdes till dagsböter efter att ha stulit dokument som bland annat avslöjade att svenska polisen hade samarbetat med Gestapo."

Den femte jag kommer att tänka på är Carl Jonas Love Almqvist, och här vågar jag knappt undersöka närmare. Det är dock välkänt att Romanen Det går an (1839) ledde till en social förföljelse av Almqvist, han fick svårt att försörja sig etcetera. Detta långt innan rättegången för förfalskning och eventuellt mordförsök på en procentare.

I dag: Boel Schenlaer och några till. Här handlar det mest om risken att bli av med sitt jobb på grund av "felaktig" estetisk inställning. Illa nog. Jag kommer också att tänka på Ulf Lundell som blev persona non grata under en ganska lång period efter att ha bråkat offentligt med "fittstims-feministerna". Under senare år har han även bråkat med Kivik Art Center som byggt ett utsiktstorn/konstverk i närheten av hans bostad på Österlen.

Sverige ett stillsamt och fredligt land, med vidsträckt yttrandefrihet? Nej, långt ifrån, långt ifrån hela bilden. Den här sammanställningen ger mig faktiskt rysningar av obehag. Det där med Ulf Lundell må förefalla mer som ett skämt i sammanhanget...

Uppdatering: Jag får heller inte glömma Ivar Lo-Johansson, främst bland arbetarförfattarna, som stred för en förbättrad åldringsvård och statarsystemets avskaffande. Åtminstone det sistnämnda arbetet kröntes med framgång.