Jag har läst Joar Tibergs ”Ansvaret Ansvaret Ansvaret Ansvaret” nu. Det gick rätt snabbt; tog väl en dryg timme. Med tanke på att den innehåller 743 sidor måste det betecknas som väldigt snabbt.
Nej, det är inte speciell mycket text på varje sida. Tomrummet spelar en viss roll i boken, och får en viss effekt. Vit rymd kring sidorna.
Det är ingen dålig bok. Förutsatt att man vill ha en fullständigt detroniserad, atomiserad poesi. Den skildrar/utgör en slags poesins nollpunkt. Man skulle kunna gå längre; Tiberg sällar sig i ”Ansvaret…” till kategorin poesihatare.
”jag är inte poet.
jag hatar poesi.”
Detta citat ur boken får mig att tänka på vad andra skrivit eller gjort tidigare. Jag tänker på redaktörsparet Sjölin/Tunedal som införde avdelningen ”Lyrikovännen” i tidskriften Lyrikvännen när de tog över, i nr 6/04. Jag tänker också på Oscar Rossis mailadress ”authors_against_literature” när han var redaktör för tidskriften Horisont. Små tecken här och var. Också detta är en tradition.
Men det blir absurt när man ser hur nästan alla (namngivna) personer som skymtar på sidorna är poeter; Marie Silkeberg, Anna Hallberg etc. En inrättning som Skrivarakademin figurerar i en notering. Att hata poesi men samtidigt jobba yrkesmässigt med det – en av tidens paradoxer.
Joar Tiberg passar också på att klaga i en fotnot: ”...den bisarra relationen mellan vad jag får och vad förlaget tjänar kan bara, vilket gäller för alla som säljer sitt arbete, rättas till med facklig kamp”. Hur mycket tjänar förlaget på en sådan här bok, kan man fråga sig? En sak är säker: Man måste ha extremt goda litterära kontakter för att få ut ett sådant verk
Lars Noréns dagböcker har betytt väldigt mycket för den här boken, tror jag. Avskalad stil, självprövning, en sökt renhet. Poesiprövning, dödslängtan.
En megalomanisk poesins nollpunkt är det likafullt.
Även Tidningen Kulturens recensent tycker att ”Ansvaret…” framförallt är en bok som är till för författaren själv. Så avslutade även Jonas Thente och Malte Persson sin recensioner!
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
5 kommentarer :
Vet du vad, Andreas, jag tror faktiskt att de flesta som läser den här bloggen har förstått din poäng vid det här laget. Finns det möjligen fler ämnen att blogga om än "språkmaterialism"?
Roligt att du fortfarande är aktiv Leonard, eller vad ska man säga? Du kan väl försöka lägga märke till några saker: 1) jag bevakar och kommenterar den svenska lyrikutgivningen, en stor del av den består av den här typen av böcker, eller vill du förneka det?
2) jag har inte nämnt ordet "språkmaterialism" i just det här blogginlägget, det känns inte riktigt relevant. Men du kan gärna notera att en lång rad etablerade skribenter - jag har länkat till exempelvis Lars-Inge Nilsson och Maria Vedin på sistone - faktiskt använder och problematiserar det begreppet. De är dessutom själva erfarna poeter, så jag vill påstå att det de säger har en viss tyngd!
Om du kunde lyfta dig över de blockeringar du tydligen får av att se mitt skribentnamn under inlägget skulle du se att jag faktiskt säger saker om Joar Tibergs bok som ingen annan recensent har tagit upp.
Visst finns det andra ämnen att blogga om, men läser man Andreas Björsten i Den blinde Argus är det för att man är intresserad av den svenska samtidspoesin och de uttryck den tar sig. Annars kan man ju hoppa över hans inlägg.
Själv tycker jag att det är intressant och välgörande att höra åtminstone en motvalls röst i den svenska poesiöknen.
En mkt ärligare utgångspunkt skulle ha varit:
"Jag är poet.
jag hatar poesi"
Andreas: Eftersom du säger dig bevaka och kommentera den samtida lyrikutgivningen vore det intressant om du tog dig an "En öppen vinter".
Skicka en kommentar