Samma runda vid sjön, nu med E. Ingenting är sig likt sen i förrgår. Vi passerar byggarbetsplatsen vid E 4, och stannar till vid ett upplägg av byggmaterial. Rostiga armeringsjärn i en hög, stålförstärkningar, mönjade järnbalkar, trärullar. Stål, järn och rost i högar som bildar ett centralperspektiviskt rutmönster över gruset. De tyska och polska gästarbetarna tycks ha ordningssinnet i behåll trots ett utdraget byggkaos. Lite som när jag hänger tvätt i koloristiska led, på ett sträck, om sommaren. Man gör en sak, vad som helst, med sinne för tingen.
Diset är som en höstdimma vid havet. Isen har fått vattenpölar igen, blanka speglar. Få joggare ute, få fåglar, lite av allt. Minimalistiskt ljus. Grått i grått. Trädkanten på andra sidan sjön flyter som tusch på vattnat papper. Det drar ett penselstråk genom ögat. Vi pratar ivrigt. Om mitt skrivande och E:s studier. I sen eftermiddag dricker vi te medan dimljuset blir till dugg. Ingen särskild årstid, ingen särskild dag, ingenting särskilt. Vattnets linje ligger kvar i rummet, under orden. Snart vågorna.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Fint öga.
Dimman var kongenial med mitt sinnestillstånd idag. Eller så var det bara skönt att gömma sig i den.
Har du sett Dimmornas kaj förresten? Jag har det inte. Jag har fått för mig att den är bra.
Gunnar, dito.
Har sett Dimmornas kaj, förmodligen på någon filmstudio. Jean Gabin var en av min pappas favoriter (kanske inte min) liksom Michelle Morgan. (inte min).
Men de här noir-filmerna är värda att se. Stämningsfulla. Tidsanda. Karga dialoger. Allt som gör livet värt att leva. :)
Skicka en kommentar