Att tala tjänar ingenting till.
Den som förlitar sig på ord går förlorad.
Den som fastnar i fraser grips av förvirring.
Text: ur Mumon Ekai
utgiven på Umbra Solis förlag, 1999
(en av svensk boktryckarkonsts vackraste böcker).
Bild: Dragon, Hokusai (1760 - 1849). Klicka för förstoring.
Med anledning av kommentarerna nedan vill jag lägga in en mer grundläggande förklaring, som inte har att göra med om man "tycker om" tystnad eller ej.
Mumons bok, Mumonkan, hör till den zenbuddhistiska tradition där sträng meditation, tystnad, och en medveten vilja att upphöra med jagets fladdrande formuleringar, ingår i övningarna. Tillståndet, redan på nybörjarstadiet, kan i västerländsk nevrologi avläsas som att hjärnan då går in i alfarytmen; alltså en typ av uppmärksamt men lugnt viloläge. En hjärnrytm som man också noterat hos kreativa människor, och som kanske enbart poeter och målare och musiker - i sina bästa stunder - kan förena med ord eller aktivitet.
Det handlar alltså inte om något tyckande utan om en urgammal meditationsteknik under tystnad, vars koplementära form är undervisning via en gåtfull liten historia; en koan.
Mer om detta kan man läsa: här
Och här är ett exempel på en koan.
Och så här lyder en del av Johan Lasernas baksidestext till Mumonkan:
Mästarnas strävan var att hjälpa lärjungen till insikt utan att direkt förklara i ord, vilket ledde till at de utvecklade sin språkliga fantasi till ett raffinerat mästerskap.
Sina mest fulländade uttryck fick denna strävan i koanerna - sinnrikt konstruerade historier och samtal ägnande att få lärjungen att på egen hand komma underfund med sig själv och världen.
6 kommentarer :
Så sant...
Nej, varför är det sant, Lennart? Det där är nog så sofistikerat att jag inte förstår det. I min enkla skalle (in my humble opinion...) gäller inte "tala är silver men tiga är guld" - tvärtom är mycket bättre, hävdar jag bestämt. Vad vore livet utan möjligheten att tala? Att kommunicera med andra människor? Fastna i fraser är inte bra det kan jag hålla med om men förlita mig på ord tycker jag visst man ska göra.
Fast visst, ok, var och en har rätt att bli lycklig på sin fason och vill man sitta och begrunda tingen utan att meddela sig med andra får man väl göra det!
Hm, oj, vad jag gick igång på det här! Jag kanske tog i för mycket här...
"Så sant..." skrev jag och tänkte tillägga: "Men vad fan ska man göra annat än försöka...", och medan jag tvekade inför svordomen råkade jag klicka på Publicera och så blev det som det blev.
Både du OCH Mumon Ekai har rätt, tycker jag...
Tala har sin tid, tiga har sin tid...
(Predikaren)
Ja, och ibland är det skönt i vår extremt ordflödiga tid att dra sig lite inåt tystnaden, va?
Det är inte så värst mer sofistikerat än att fiskaren är tyst när han väntar på napp...eller nåt.
Sen kan man ju ha hur bra samtal som helst, det hade jag igår med ett par vänner, flanerande vid vattnet, i mild septembersol.
Ok, visst. Jag menar förstås inte att man ska tala hela tiden heller. Och kanske läser jag dom där raderna ur Mumon Ekai för bokstavligt. Jag tror nog att min reaktion mot det som står där beror på det här med att det som är snyggt formulerat kan uppfattas som djupt tänkt och sant bara för att det som sagt är snyggt formulerat. Lite som en del aforismer.
Men bilden är i alla fall fin.
Tack. Bra med tillägget. Nu förstår jag mycket bättre vad det handlar om.
Skicka en kommentar