Nu kanske ni tror att jag tycker illa om alla diktsamlingar som bygger på textstölder eller har en hög grad av intertextualitet. Men så är inte riktigt fallet; jag tycker t.ex. rätt bra om Maria Margareta Österholms debutdiktsamling Den unga f:s bekännelser.
Den har en finess och humor som saknas i den mesta språkmaterialismen; så har den också sidor som vetter mer mot 50-talets romantiska rolldiktning eller kanske t.o.m. 70-talets nysurrealism. (Kanske är det därför den fick en så ogenerös recension av Hanna Nordenhök i AB.)
Visst är det lite bekymmersamt att Österholms egen röst så att säga inte får klinga ut, att den är så invävd bland mer eller mindre dolda citat. Men i det här fallet gör det inte så mycket; bokens charm och aningen om att där ligger saker under ytan förlåter en hel del.
Det litteraturteoretiska språket är också ganska frånvarande, vilket är kort och gott skönt.
Jag tycker för övrigt Hanna Nordenhök har fel i sak; boken ansluter inte alls enbart till en kvinnohistorisk kanon/tradition. Redan boktiteln är ju en blinkning till Goethes Den unge Werthers lidanden. Så läser jag den i alla fall.
De här surrealistiska diktraderna ligger för mig nära det litterära 70-talet, som det kunde se ut hos poeten Roger Skjöld.
med tungan skrev jag mitt namn över lakanen
det var en sån tur att jag hade filten
att det inte utbröt skogsbränder i badrummet
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
3 kommentarer :
Ska det inte stå Den unga Flickans ..i rubriken?
Ta bort kommentaren om du vill när du korrat...
Tror det är tänkt som ett egennamn. (Jag är inte administratör och kan inte ta bort kommentarer.)
F ska nog kunna bjuda in till flera parametrar som Flickans, Forskarens, Feministens, Fittans, och så självklart; Författarens.
Skicka en kommentar