2012-11-25

Mer om kulturtidskrifterna - svar till de kritiker som inte hör av sig

Nej, några svar på min debattartikel inkom aldrig till Expressen. Därför får jag inte tillfälle att utveckla mina tankegångar i tidningen. Jag tänkte i stället besvara några tänkta invändningar här i stället:

1) Du säger att Kulturrådet "diskriminerar romantiska litterära tidskrifter till förmån för dem med språkmaterialistisk inriktning". Hela påståendet är ju verklighetsfrämmande. Det finns ingen språkmaterialism!

Svar: Språkmaterialismen existerar på samma sätt som fosforismen existerade på 1810-talet eller fyrtiotalismen på 1940-talet. (Nej, det här är ingen kvalitetsjämförelse.) Att påstå att språkmaterialismen inte existerar som rörelse eller åtminstone litterär strömning är en slags härskarteknik, ett sätt att osynliggöra sina egna maktpositioner och därmed också sina kritiker.

2) Vidare skriver du: "Vi har sett hur folkbildande, kommunicerande och romantiska litteraturtidskrifter en efter en har fått minskat eller utraderat bidrag och tvingats lägga ner." Vad menar du egentligen? Det finns en rik flora av kulturtidskrifter!

Svar: Det är inte riktigt sant vad det gäller just litterära tidskrifter. Sedan 1999 har vi fått se hur bland annat dessa har tvingats lägga ner (ofta på grund av uteblivet eller otillräckligt stöd): Vår Lösen, BLM, Artes, Allt om Böcker, Tidningen Boken, Serum, Ryska Huset, Post Scriptum, Komma... troligen också de mer nystartade jmm och Fantasin, i alla fall var det väldigt länge sedan de gav ut något nytt nummer.

Jag konstaterar att både breda folkbildande och lite smalare tidskrifter, med annan inriktning än den språkmaterialistiska, har lagts ner och Kulturrådet har inte lyft ett finger för att hjälpa dem när det har krisat ekonomiskt. Därför uppfyller Kulturrådet inte sitt uppdrag.

3) Är inte din inställning lite väl vildsint och konspiratorisk? Finns det verkligen dem som håller med dig?

Svar: Den litterära tidskriften är poesins medium par préférence; när utbudet av litterära tidskrifter tunnas ut och enbart tidskrifter med en akademisk inriktning (som språkmaterialismen kan sägas utgöra ett exempel på) blir kvar skadar det hela den svenska poesin. När en hel genre blir lidande skadas även litteraturen som sådan, återväxten får det allt svårare. Var ska skrivande människor visa upp sina nyskrivna alster? Vart ska allmänheten gå för att se och jämföra vad som ges ut?

De som håller med mig har ofta ingen talan i offentligheten. Jag försöker ge dem det.

4) Allt finns ändå på nätet. Varför bryr du dig?

Svar: Detta är en missuppfattning. Nätet är ingen ersättning för den litterära offentlighet (eller motoffentlighet) som kulturtidskrifterna tillsammans utgjorde, så länge de representerade en mångfald. Nätet är enormt, men också enormt splittrande. Få läser samma texter på nätet, jämförelsen blir hängande i luften. Nätet är ett komplement, lycklig den som får skriva och publicera sig där, kanske. Arne Ruth, tidigare ordförande i Kulturrådets referensgrupp för kulturtidskrifter, rådde tidskrifterna att gå över till nätet, men nätet har ingen permanens. Vi har ännu inte sett det, medan kulturarvet lever och nyskapas i de litterära tidskrifterna.

5 kommentarer :

Anonym sa...

Oavsett mina egna åsikter i frågan, vill jag bara ge dig lite moraliskt stöd, Andreas.

Tycker det är hårt att du bemötts med tystnad och skulle nästan vilja kalla det utfrysning, ja, mobbning.

Många SKULLE kunna svara, ingen väljer att göra det.

Tystnad.
Tystnad.

Du är inte ens värd att tala med. Alla tittar bort. Inte ens ett raljant avfärdande. Inte ens skämt på din bekostnad.

Bara: Ingenting.

Förbannade fega och elaka typer, om du frågar mig.

Trist.

Andreas Björsten sa...

Det är rester av det gamla yrkesförbudet, Gunnar.

Anonym sa...

Det finns ingen anledning att beklaga sig över en människa som har integritet och mod nog att utmana den rådande smakregimen. Tvärtom, jag gratulerar dig till det, Andreas. Och jag stödjer dig med båda hjärnhalvorna så som det anstår en analytiskt sinnad syntetiker som slutit fred med sig själv. Du är bra!

Petter Helje

Gunnar S sa...

Petter, jag beklagar mig inte över Andreas, utan över det faktum att ingen som han adresserar vill tala med honom. Viss skillnad. Jag håller också på Andreas i det här fallet om det nu inte framgick.

Anonym sa...

Jo, jag förstår. Jag ville bara ge en lite annan vinkel på det hela.

Petter