Jag ska inte säga att det var väntat, för det kan jag inte bedöma, men välförtjänt var det. I den mån man nu ska bry sig om sådana här priser var det en glädjande nyhet.
"Egenmäktigt förfarande" är en liksom vibrerande, kort och intensiv text - som åtminstone i mina ögon kan påminna om och kanske rentav mäta sig med Kierkegaards "Förförarens dagbok" (ett parti av "Antingen eller") och William Hazlitts " Liber Amoris" - två av mina favoritböcker.
Rapporter av det här slaget från svartsjukans och förälskelsernas värld kan vi inte få för många av, om det nu handlar om lärostycken eller igenkänning eller vad det må vara. Att "Egenmäktigt förfarande" började som ett sidoprojekt till ett betydligt större och mer ambitiöst verk som hon skulle skriva om Kärleken (vilket Lena Andersson berättade på Hedengrens 22 oktober) är på något sätt typiskt. Kärleken kommer in från sidan, stora verk dyker gärna upp liksom i förbigående för att stanna kvar.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar