Vad kan man då säga om det? Ingenting annat än att det var en värvning som naturligtvis är självklar, sett i efterhand. Åtminstone om man ser till de svar hon ger i den korta intervjun av Anders Q Björkman. På frågan ”Kommer vi att få se några förändringar av litteraturbevakningen?” svarar hon:
Min ambition är att förvalta SvD:s tradition av initierad, kvalitativ litteraturkritik med stor integritet och samtidigt lyfta blicken – till exempel mot utlandet och mot nya digitala format.
Nya digitala format, ja naturligtvis! Tänk om hon hade sagt motsatsen, att hon vill lyfta papperstidningen! Det hade varit mer oväntat och på sätt och vis också mer spännande, eftersom papperstidningen jobbar i motvind men i mina ögon ändå är oumbärlig för djupläsning.
Hon fortsätter:
Den största utmaningen, digitaliseringen, innebär också stora möjligheter. Jag ser det som mitt och andra kulturredaktörers ansvar att skapa nya lösningar där kritiken gynnas av de förutsättningar som digitaliseringen innebär.
Madelaine Levy gav i sin ungdom ut en bok tillsammans med SvD:s nuvarande kulturchef Lisa Irenius. Så man kan väl säga att de är gamla kompisar!
Försöket att låta läsarna rösta om vilka böcker som ska recenseras lär alltså inte avbrytas.
Avslutningsvis vill jag bara säga grattis till er som inte sökte jobbet på SvD, då det hade en så tydlig men outsagd kravprofil.
2 kommentarer :
DBA har funnits på nätet sedan 1996 i olika konstellationer. Nätet har för- och nackdelar, inte så mycket mer att säga om det.
Nu är det några år sedan jag läste Bon, som Levy ju har lett det senaste årtiondet eller så, men mitt intryck av de nummer jag läst eller hört om var en tidskrift som var/är mycket för självbespeglande och plojigt teatral för sitt eget bästa, både i ord och i bild. En tidning för en stockholmsk party-sekt på glossigt papper.
Skicka en kommentar