Recensionen hotad som genre

Litteraturforskaren Lina Samuelsson – som skrev boken ”Kritikens ordning” – har undersökt hur det förhåller sig med litteraturrecensioner under en marsvecka 2015 i tolv olika dagstidningar. Har bokrecensionerna ökat eller minskat i antal, eller är det ungefär sig likt? I tidigare undersökningar – hennes avhandling ”Kritikens ordning” tog upp åren 1906, 1956 och 2006 – har det visat sig att recensionen som genre stått sig förvånansvärt väl, trots kritik för tabloidisering m.m. Utrymmet för recensioner har varit i stort sett stabilt över tid. Men 2015 har något hänt; antalet unika recensioner i dagstidningarna har gått ner rejält, med mer än hälften; från 97 till 39 recensionsartiklar.

Det handlar om neddragningar på kulturredaktionerna, men också hopslagningar. Flera artiklar återkommer i flera av de undersökta dagstidningarna, dvs många av landsortstidningarna har inte längre unika recensioner utan de delar dem med andra inom samma koncern.

Jag kan inte förstå annat än att det handlar om en rejäl kris för litteraturrecensionerna, det blir också lättare en form av likriktning, då en viss hyllad litterär inriktning tenderar att bli än mer allenarådande. I lyriken har vi redan sett det hända.

Artikelförfattaren Lina Samuelsson avslutar på ett överraskande optimistiskt sätt som det knappast finns underlag för i artikeln:

”Själv är jag övertygad om att den [kritiken] överlever, men inte övertygad om att det blir i dagspressen.”

Nähä, var då i såna fall? Ska bloggarna ensamt bära bördan? Jag ber Lina Samuelsson observera att alla litteraturtidskrifter med försök till en någorlunda heltäckande, eller åtminstone ambitiös, litteraturbevakning redan är nerlagda. Det finns inte längre något BLM. Så om inte dagstidningarna tar sitt ansvar, vem ska göra det?