Det händer att jag under lediga dagar ögnar igenom familjeannonserna, mest för att studera variationen bland dödsannonsernas små symboler. Finns det någon symbol som sticker ut lite extra, har någon hammarbyare lämnat oss, eller finns det något stiliserat, efterlämnat husdjur avbildat? Jag tittar också efter den bortgågnes födelsedatum, speciellt sedan min egen far gick bort förra sommaren.
I dagens tidning fastnade min blick vid Per Evensens dödsannons eftersom symbolen över namnet var – en QR-kod.
Kanske var denne 86-årige man en klurig filur, som efter sitt frånfälle skämtar aprillo med oss som provar att scanna koden?
Eller kommer familjen för alltid att minnas dödsrunan som ett misslyckat försök att delge de sörjande ytterligare information…
Jag har ändå tre olika appar i min telefon, men ingen av dem kunde avläsa koden. Alltför detaljrik och med dålig kontrast länkar den mig inte någonstans. Förbryllad sitter jag vid köksbordet.
Och jag undrar om inte någon av barnen eller släktingarna hade behövt Pers assistans, att få till ett bättre original.
»Vår bästa IT-support
är nu hos sin Kerstin
i Cyberspace«
QR står för »Quick Response« och det sägs att den som frågar skall få svar, och om tron är stark så kommer möjligen svaret från ovan.
I herr Evensens fall får jag dock leva i ovisshet.
För den som vill lyckas med sitt eftermäle på detta sätt finns
hjälp att få.
Under Vårsalongen på Liljevalchs har det under de senaste åren funnits (väl fungerande) QR-koder intill konstverken, en praktisk snabblänk för besökare som velat läsa mer om konstverken.
En som också läst mängder av dödsannonser är konstnären
Simon Blanck. Hans fokus är i årets Vårsalong
de kursiva orden, dvs de dikter eller verser som ofta finns med. Fint så.
∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞
…och här kommer en uppdatering 2016-04-25:
Via den hjälpsamma kommentaren från Tobias (ToHell) här nedan, så visade det sig att det visst gick bra att scanna annonsens QR-kod, en Johan A. lade på Google Plus upp en version från DN's digitala utgåva, och när man scannar denna, som alltså är av bättre kvalitet, dyker denna text upp i min mobil
*:
Så, om du besöker Pers egenkomponerade hemsida, och om du som jag klickar dig in på fliken »
Summarum« kan du ta del av de avskedsord han skrev några månader (eller kanske ett halvår) innan han gick bort. Vid den tiden levde även hans hustru Kerstin.
Det känns ju lite ovant och sorgligt att läsa ord som »Jag
har haft ett långt liv med massor av glädjeämnen…« samtidigt som jag börjar ana att Per Evensen nog var en vettig och sympatisk man, med ett visst sinne för humor. Stavningen har jag överseende med.
Så kanske borde vi alla skriva ett farväl till vår familj och våra vänner medan vi kan? Men kanske dölja avskedstexten lite bättre för omvärlden tills dess att döden skiljer oss åt.
För som Evensen skriver:
»…det är ju försent att skriva efteråt eller hur?«
* och att appen heter ScanLife blir ju en liten bonus.
