Att vara outsider som svensk författare, del 2

Jag träffade Peter Lindforss på en parkbänk häromsistens. Vi kom att prata om utgivningen av svensk litteratur i allmänhet och hans egna diktsamlingar i synnerhet. En sak vi kom in på var litteraturstödet och dess roll genom åren.

Han berättade att bägge hans första diktsamlingar på Författares bokmaskin, Vykort från sjuttiotalet (1976) och Krigets barn (1977) fick litteraturstöd, detta trots att det de facto var egenutgivningar.
Nej, sådan ska ju inte diskrimineras, fast man får väl ändå känslan av att det sker nuförtiden, att sådana verk ses över axeln.

Tydligen var det kutym under den här tiden - slutet på 70-talet - att trycka 500 ex. av sin bok som en första delupplaga, därefter söka litteraturstöd, och fick man det så tryckte man 500 ex. till. Det var naturligtvis, kan man tycka, ett sätt att kringgå Kulturrådets regler som på den tiden var att man skulle trycka 1.000 ex. av sin bok för att komma ifråga för litteraturstöd.

(När jag gav ut en bok på egna outsiderförlaget 1988 var jag dum nog att ta denna regel på allvar, och tryckte följaktligen 1.000 ex. varav merparten uppenbarligen inte gick åt.)

I våras utkom Peter Lindforss senaste diktsamling "Det finns mer" på Den Blinde Argus/Megafon, jag var ju själv involverad i utgivningen. Detta är Peters första diktbok på 30 år och måste betecknas som en litterär händelse. Vi (förläggare Thomas C. Ericsson och jag) sökte litteraturstöd för denna titel. Avslag! Ur vissa aspekter är det häpnadsväckande. En orättvisa uppstår när man jämför med andra titlar som fått stöd; det tycks som att systemet lämnar utrymme för godtycke:
Så har Joar Tiberg och förlaget Orosdi-Back under samma tidsperiod fått stöd för den lilla diktsamlingen (32 s.) "Hyllan" med 10.181 kr. Boken består enbart av utrangerade ord ur Svenska Akademiens ordlista, som publiceras tillsammans med ordet "hyllan" först på varje rad. Inte någon riktigt dålig utgåva, men... ja, konceptpoesi av en sort som bland andra Per Thörn tidigare ägnat sig åt.

Sedan fick en annan, nästan lika tunn bok, också litteraturstöd. Nämligen Daniel Sjölins novell (!) "Alla vill bara gå hem" på förlaget Novellix. Den tilldelades 15.727 kr av Kulturrådet.

Som synes ganska små summor, men viktiga pengar för alla småförlag som vill trygga utgivningen av åtminstone nästa planerade titel.

Jag förstår fortfarande inte, är det en fråga om tycke och smak eller är det en ren (delvis riggad) tombola? På vilket sätt är Joar Tibergs och Daniels Sjölins böcker bättre än Peter Lindforss potentiella, existentiella mästerverk "Det finns mer"? Endast Kulturrådets arbetsgrupp för skönlitteratur kan svara på det. Men det gör de inte.