skulle försvinna
om också jag skulle förvandlas
till en man i blå överrock
en som tar steget in i snåren
vid sidan av vägen för att inte synas
om jag övertog den nötta överrocken
knappast längre var nåbar för mig själv
”det regnar in på oss som sover ute
in genom huden som andas
så länge vi är ute på gatan
och det är vi ju jämt istället för något annat
så länge vi inte har förvandlats till löv
som trampas ner i gallret i en gångtunnel”
den blå överrocken tar priset
används samma tid året om
det var inte utan nåd
som Cohen sjöng om en utsliten blå regnrock
men vi kan inte annat än sentimentalt
göra detta till en utkorelse av Cohen
om Peter bar den blå överrocken
var det för att han måste göra sig själv osynlig
det enda som återstod av honom
var det bångstyriga håret och skägget
och om han bar den där rocken året om
var det inte för att Cohen visste
ännu mindre anstår det mig som vän
att freda mig med musikaliska dimridåer
jag ville att allt det här skulle handla om livet självt
och det gör det ju även i fortsättningen
som dikt ska det möta kommande årstider
som människor ristat in sina namn som människor
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar