Världsmiddagen

när jag åt middag med Tomas Tranströmer
var vi ett dussintal runt bordet
det var Jasim och Li Li som bjöd in
lite hemlighetsfullt
”kanske kommer Tranströmer”
det gjorde han och Monica -
och tre kinesiska poeter
började läsa
Tomas egna dikter
på ett främmande språk
som bör ha varit mandarin
det märktes
att han tyckte om uppvaktningen
de bar fram hans dikter till honom
i deras nya språkdräkter
och han kände genast igen dem
det var flera än kineser där
men jag minns inte
vilka andra språk som förekom
de var samtliga översättare
som läste sina egna översättningar
några år innan Nobelpriset
var han redan världsmedborgare
och vi som var medbjudna på ett hörn
kunde inte göra annat
än att lyssna
till det magiska flödet