Minnestext om poeten Eleonora Luthander (1954-2021)

Poeten, översättaren och Poetry Slam-artisten Eleonora Luthander är död. Hon gick bort hastigt den 25 augusti.
Eleonora har givit ut sex diktsamlingar på svenska, senast ”Kranvatten” (2010). Hennes sjunde, ”Ökenhörna”, utkommer postumt i höst på Ord & Visor förlag.

Jag mötte henne första gången på en av alla dessa Poetry Slam-tävlingar som då för tiden florerade, antagligen var det i Rinkeby där hon tävlade med framgång. (Ett helt annat Rinkeby än idag, måste man tillägga.)
- Vad är det där för prålig fågel, tänkte jag först, men insåg efter ett tag att Eleonora hade djup och kunskaper om litteratur.

Eleonora var född Damjanovic i det forna Jugoslavien och var således genom sitt ursprung en både svensk och serbisk författare. Namnet Luthander fick hon efter giftemål med en svensk journalist. De kom att bo i många städer – Moskva och Budapest bland dem – innan de så småningom bosatte sig i Stockholm. De skaffade två barn innan de gick skilda vägar.

Eleonora översatte favoriter som Kristina Lugn, Bruno K. Öijer och Lukas Moodysson till serbokroatiska.

Eleonora Luthander var en underskattad poet som kunde svänga sig med de mest halsbrytande metaforer. Ibland träffade hon snett och fick dikten att falla platt men ofta uppkommer det där berömda poetiska ”lyftet”, den lilla rysningen.
Den poetiska uppfinningsrikedomen var det inget fel på, men ibland var hennes ton bara klar och ren som… kran- eller källvatten.
Här nedan hennes hyllning till födelseorten Krusevac, ur just diktsamlingen Kranvatten.

KRUSEVAC

När barnet var på väg
det var under resans gång
och inte så särskilt
önskat av skaparen

Födelseort –
intill vägen
eller vägen själv

Stanna bussen,
jag är född här
just här
där jag står
9/2, 1954