Jag letade i handeln och på biblioteket efter de böcker som poeterna skulle läsa högt ur på Stockholms litteraturmässa, åtta diktsamlingar av lika många poeter. Jag hittade ingen av dessa aktuella böcker på biblioteket där jag bor. Kanske var de utlånade allihop eller så var de inte inköpta ännu. På antikvariatet (Rönnells) hittade jag Aya Kanbars Hyperverklighet (Nirstedt/Litteratur). Sju av åtta diktsamlingar får alltså vara oskrivna blad för mig tills uppläsningen börjar. En smal manifestation för den smala poesin!
Aya Kanbar är dock värd alla lovord hon fick av Petter Lindgren i Aftonbladet. Hennes litterära strategier är bl.a. en stor dos paradoxer parat med självöverskattning och självironi. Metaforerna kommer av bara farten, Här ett kort exempel, en dikt under rubriken andra akten, andra scenen:
& lite flädersaft
vibes!
sms:ar
statsministern om mitt liv
& för första gången
blir jag inte
ghostad
Hon laddar språket som en ung Bruno K Öijer, vid tiden för Sång för anarkismen (1973) eller c/o NIGHT (1976). Man kan också komma och tänka på en ung Lukas Moodysson som debuterade i samma ålder (17) som Aya Kanbar, vilket inte är det sämsta. Hennes poetiska fantasi riskerar dock att poesin driver iväg i lustigheter, ingen fara, än så länge känns det uppfriskande. Humor har länge varit en bristvara i svensk poesi.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar