Nej, någon översikt över den svenska poesiutgivningen 2021 lyckades landets samlade kulturredaktioner inte åstadkomma till nyår; däremot en översikt över kulturdebatter av Lyra Koli i SvD.
Är det inte ganska märkligt? Här söker man efter navigation i det svenska poesihavet och erbjuds – absolut ingenting. Inte ens en notering, som den jag gör, om att dagens utgivna poesi i stort sett kan delas upp i tre olika grundtyper: Den politiska pamfletten, poesigjord genom hybridspråkliga effekter. Den i sig renodlat språkmedvetna poesin (på utgående) samt den existentiella poesin i sitt historieekande ansiktsvalv, ofta skapad av åldringar. Det där sista lät en aning klaustrofobiskt men det är fritt fram att bryta igenom vallarna,
Hur proportionerna mellan dessa grundformer av modern poesi i tryckt form ter sig är jag inte man att formulera. Jag hade hoppats på lite hjälp av kritikerkåren.
Bättre än så här kan vi. Bättre än mitt snåla sätt att snäva in poesin genom att lite grann raljera med dess förmodat bekanta riktningar. Sann poesi överskrider alltid gränserna. Men jaSg skulle önska att kritikerna visade sin förmåga, sin beläsenhet och sin busorienterade penna på ett mer övertygande sätt än vad som sker. Om man inte ens har en skiss att visa upp av det gångna poesiåret, efter en längre cafésittning, är det liksom illa ställt.
Jag har några stalltips rörande stormningen av Parnasssen, och tänk på att även döda poeters verk ingår i den litterära storstugans beredskapslager. Men kanske är det så att verket som ännu är okänt, oskrivet, oanalyserat ska rädda situationen. Kritikerna kan börja arbeta med 2022. Återkom när ni har en första slutsats att dra.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar