”Uppror mot ingen” av Jasim Mohamed (Bokförlaget Edda, 2022)

Dikterna i Jasim Mohameds nya diktsamling Uppror mot ingen, den fjärde i ordningen, utstrålar integritet och en slags kryptisk kraft i de komprimerade diktraderna. Poeten vänder sig inåt mot minnen och kärleksrelationer, och signalerar att politiken får vila denna gång, Vad vi har att göra med här, kan man kanske säga, är snarare politikens följdverkningar i form av sorg och landsflykt. Här gäller de inre erfarenheternas väg.

Det rör sig om klassiskt modernistisk lyrik, ägnad åt de stora livsfrågorna, kärleken, ensamheten, uppdraget att vara människa.

Frågor som Jasim tacklar med säker, inkännande hand, låt vara att de i grunden är eviga, olösliga. De svar som ges ligger i den lyriska tonhöjden.

Naturimpressionerna spelar en viktig roll i boken, även om det i mycket också rör sig om inre landskap. Bilderna skiftar mellan Jasims forna hemland Irak och Sverige, mellan ökensand och Upplands på ett helt annat sätt lite karga natur. Jasim är sedan länge bosatt i Uppsala, där han är verksam som poet och översättare. Även det bokförlag som givit ut hans tre senaste böcker, Edda, är baserat i Uppsala.

Framförallt är det uppländska nocturner som bär upp diktsamlingen, möten med svensk natur, den stundtals svårälskade, ömsom vresig, ömsom leende. Men staden Ur, som är författarens ursprung, kan han inte släppa och varför skulle han.

 

vid det som sades vara Abrahams

boning i staden Ur

stirrade jag som fallen från skyarna

mot horisonten

 

bortom öknen

förnam jag ett större minne                     

 

En politisk flyktings liv innehåller, som bekant, svårigheter. Det har inte bara att göra med de skilda språken utan med de skilda erfarenheterna. Kärleken är dock till för att övervinna det som skiljer åt. Men diktjaget ställer frågan hur detta ska gå till.

 

hur ska du bära dig åt

ditt språk tömt på min

barndom

och mitt på änglar

 

Språk och minne spelar en stor roll genom diktsamlingen. Där finns också något tredje, utöver svenska och arabiska, nämligen diktjagets förhållande till det grekiska. Vardagsfraser på grekiska interfolierar några av dikterna och jag anar att Jasim har ett hem även där. (Ett hem snarare än ett främlingskap.)

 

Uppror mot ingen är en stilren, existentiell diktsamling med fina metaforer. Jasim Mohameds förra bok, Vittne till meningslösa händelser, hade ett tydligare uppdrag i detta självpåtagna, att skriva om och dokumentera mänskliga öden i samband med flyktingkrisen 2015. Den nya diktsamlingen har ett genomarbetat språk och, vilket också är en styrka, ingen tydlig agenda. Den lever helt på konstnärskapets vingar, vad de kan bära.