Det gläder nig att Nicole Charro inte skriver de där typiska uppvisningdikterna med 100 000 rim per minut, utan det är existentiella, mogna dikter som får veckla ut sig i sin egen takt. Jag gillar också att hon pratar med läsaren snarare än propagerar.
Inte heller gnäller hon över sin situation i det en gång nya landet. Hon diktar lugnt och öppet om sitt och sin familjs liv. Det framgår att hon har lyckats genomdriva mycket av det hon drömt om men att hon har fått kämpa för det. Den konstnärliga effekten i dikterna beror på deras underskruv.
Nicole Charro (f. -93) är poet och
socionom som har tävlat framgångsrikt i ”Ortens bästa poet”. Hennes debutdiktsamling,
ingenkvinnasland, utkom 2021 på Palaver Pressl
På omslaget den klassiskt innebördsdigra
mikrofonen framsträckt med sladden ormande sig kring författarinnans namn.
Redan här ser vi att Charro verkar i en spoken word-tradition där det talade ordet
står i centrum.
Nog är det fortfarande estradpoesi i hennes sinne för kommunikation – men som poesi också för hemmaläsning funkar det bra utan att vara något mästerverk. Ovanligt!
Det här är den enskilt starkaste dikten i samlingen, lysande i sin enkelhet.. Dikten är Sverige på 2020-talet.
det exploderar
medan jag doppar mina fötter i sjön
det exploderar
medan jag slår vad om vem som
ska våga hoppa i naken
det exploderar
medan jag får ett missat
samtal
jag ringer henne
hon säger
var inte rädd
alla är oskadda
det har skett en
explosion
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar