Stockholmsfinalen i Poetry Slam i fredags blev en mycket lyckad tillställning! Fullt med folk på den lilla Scenen Pipersgatan 4 (slam på Kungsholmen - äntligen!). Jag fick nöja mig med att vara kalibreringspoet, men på det sättet fick även jag vara med på ett hörn. De tävlande lagen var Rinkeby, Husby och Skärholmen. Alla var egentligen redan klara för SM i Göteborg, så den här gången gällde Stockholmsfinalen bara äran (och lite pengar). Nå, jag vet inte om det var den poesihungriga publiken som peppade poeterna eller vad som hände, det var i alla fall en elektrisk atmosfär som jag inte upplevt inom slam på cirka ett år, poeterna lyfte sig i håret och presterade några av de bästa uppläsningar jag tagit del av på länge. Högre nivå än i Borås, om ni ursäktar att jag säger det.
Så har jag publicerat några nya tankar om slam . Den här artikeln skrevs innan Stockholmsfinalen, under inflytande av intrycken från SM i Malmö 2003 och Borås Open 2005. Men det är en slags kritik inifrån rörelsen själv och jag står för den.
Och ja, om ni undrar, Rinkeby vann Stockholmsfinalen.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar