BOFH, del 3

Sven hävdar att han slutade blogga för tio år sedan. Han är inte vidare förtjust i blogghypen och det är ju inte jag heller.

– Hur känns det att ha hamnat i en blogg nu i alla fall då? undrar jag.

– Jag vet inte, säger han.

Jag berättar för honom att jag faktiskt försökte skriva om honom i en bok en gång, förra året, i ett suspekt halvdokumentärt metalitterärt projekt som jag ägnade mig åt. Han fick vara en BOFH där också, men mot slutet förvandlades han till en lemur. Det blev tyvärr ingen roman av det, men det var inte hans fel, det handlade nog mer om att själva grundidén var lite ... ja, jag vet inte, knepig på något sätt. Nå, jag berättar i alla fall för Sven att jag skrev om hur han hivade in min musmatta bland krukväxterna.

– Varför då? frågar han eftersom han inte minns det.

Jag säger att det hade något att göra med att han tyckte musmattorna var halkiga och då kommer han genast på att den han använder just nu tillhör den sorten. De är gröna och runda och kommer från Ikea.

– De här jävla tattarmusmattorna ska ju dö! fräser han och singlar iväg sin, dock inte lika långt som förra gången. Sedan rycker han åt sig en svart och ergonomisk, mera plastig variant som ligger bakom skärmen.

– Varför använder ingen den här? Den ligger ju still.