BOFH, del 5

I några veckor har jag försökt få Sven att lägga upp en banner i övre högra hörnet på tidskrift.nu. Vi brukar annars ha den platsen reserverad för Tidskriftsbutiken, men nu ska vi göra lite viktig reklam för kulturtidskrifternas monter på bokmässan, är det tänkt.

– Tror du att du någonsin kommer att lägga ut den där lilla ...

– Nej!

– ... bannern uppe i hörnan? frågar jag.

– Jag har förträngt det, säger Sven. Kan inte du ftp:a upp den?

– Nej, det kan jag inte, säger jag. Jag kan inte göra något eftersom jag inte är sumo.

Det heter sudo, det vet jag, men jag brukar säga sumo bara för att Sven ska få glädjen att tycka att jag är lite trög.

– Gav inte jag dig skrivarrättigheter? frågar han och slår sig ner vid PC:n bredvid min arbetsplats.

Han loggar in sig på tidskrift.nu-servern och fifflar lite i den vita koden med svart bakgrund, där allt dunkelt, mystiskt och underbart, det som vi vanliga dödliga inte begriper, dväljs. -rw-r--r-- står det och namnen på hans olika kompisar.

Det tar typ tre sekunder och så ligger bannern där den ska. Tre veckors tjat för tre sekunders jobb, tänker jag, men jag säger ingenting.

– Jag hatar nano, säger Sven och reser sig upp igen. Förut fanns det jed. Men det finns inte längre.

Han pekar på en Scrabblekartong som ligger uppe på ett skåp, bredvid en kudde, en kopp och några odefinierbara pärmar.

– Har du sett där då? säger han triumferande. Så vi ska fan ta ett parti sedan.