BOFH, del 22

Ibland sker något mystiskt med våra mail på tidskrift.nu och det har hänt sedan jag började jobba -99. Det spelar ingen roll om man byter dator, byter mailprogram, byter server eller vad man gör – rätt som det är kommer alla gamla mail som man har kastat tillbaka igen. Och ser ut som om de är nya. Och eftersom vi sparar en hel del som ska besvaras och åtgärdas i inboxen så blir man tvungen att sitta och leta och fundera och kasta det som ska kastas ännu en gång.

Detta hände nyligen igen och således fick jag ägna en god stund åt mail(de)letande i går när jag kom till jobbet. Och när jag äntligen var klar och skulle ta itu med det riktiga arbetet gjorde Sven entré. Och satte sig i stolen bredvid min med tröjluvan över ögonen. Och då blev jag förstås tvungen att ta fram mitt BOFH-anteckningsdokument.

Sven lät meddela att han var ännu tröttare än vanligt, eftersom han just nu jobbar som flyttgubbe. Han ska göra det fram tills i början på december, tillsammans med Jerker och Janos bror.

– Men obs, inte den brorsan som jobbar på Google, Janos har en annan brorsa också som är flyttgubbe. Vi rensar ut två vindar och en källare och nu ska vi elda upp en och en halv pall med Anne Franks dagbok och är det någon bok man inte borde elda upp så är det ju den ...

Kjell kommer förbi och tittar lite roat på situationen: Sven bakåtlutad mumlandes i stolen och jag febrilt knattrandes vid datorn.

Kjell: Sven är sugen på att synas.

Jag: Ja, han har börjat gilla det här.

Sven: I'm in the bloggosfär för fan. Jag har börjat outa mig själv mer på internet. Förr, när vi tog bilder på varandra i ... nu måste jag hitta ett fint adjektiv här ... vad heter det när det är lite ... ekivoka situationer så hade vi alltid små fyrkanter på ansiktena men jag har slutat med sådant nu.

Jag: Var finns de där bilderna då?

Sven: De flesta låg ju på Burk som tyvärr har dött.

Jag: Burk?

Sven: Det var servern som jag hade hemma i min garderob innan bredbandsbolaget stängde av för att jag inte gav dem pengar. Men du kanske inte ska skriva på internet att jag inte hade några pengar.

Jag: Varför inte?

Sven: Jamen vadå, man vill ju inte visa sina dåliga sidor på internet.

Jag: (skriver och har inte tid att säga något)

Sven: Du är en sådan människa som man skulle kunna säga "off the record" till och så slutar du skriva.

Kjell har under tiden stått och pratat med Janina om något möte som inte har blivit av, och efter en stund frågar Janina mig om Sven säger bra eller användbara saker.

Sven: Vadå, du tror inte att jag kan säga bra saker?

Janina: Men litterärt tacksamma saker är inte alltid goda saker.

Sven: Det är liksom därför jag kallas för Bastard Operator From Hell. (Han reser sig ur stolen, går över till köksavdelningen, häller upp kaffe i en kopp och öppnar kylskåpsdörren.) Ingenmjölkjävlaskitfyfan.

När han har druckit sitt kaffe diskuterar vi mailproblemet och en orsak till eländet är tydligen att alla bortkastade mail ligger kvar i en evighet på servern och därför bestämmer Sven sig för att de ska bort därifrån. Detta medför viss sumobrottning plus ett idogt tryckande på d-knappen på tangentbordet, eftersom det handlar om att radera typ 27.000 mail. Alltså får jag vara behjälplig med ett finger medan Sven bygger en knappnertryckare – han rotar runt lite i skåpen och återvänder med ett halvt suddgummi och en linjal. Suddgummit placerar han på d-knappen, linjalen ovanpå suddgummit och så kröner han verket med en mus som får agera tyngd ovanpå linjalen.

Sven: (nöjt) Boingboing. Jag går ut och röker.

Jag: Men hur lång tid tar det här? Jag har ett jobb att sköta.

Sven: Men nu suger vi i oss det här så är vi av med problemet sedan ... Vad gör du nu?! Bloggar du på papper eller? Skriv att jag var sumo också.

Sven går ut och röker. Jag läser senaste numret av Känguru på temat "I salongerna". Efter ungefär tjugo minuter har knappnertryckaren gjort sitt jobb. Trodde vi.

Sven: Aaauuuuuuggrrrrrr! Den tog bara bort 17 mail!