Poesi i offentlighetens ljus

Med tanke på hur få människor som faktiskt läser samtida svensk poesi, så måste man nog säga att dess frekvens i offentliga rum är relativt hög. Jag tänker närmast på SL:s och Västtrafiks samarbeten med olika kulturella institutioner kring teman uttryckta i poesins form, däribland "färg"och "mat" (Göteborg), men också på den så kallade "Poetens plats" i Kulturhuset (Stockholm). Den här pärlan av Ann Jäderlund hängde på det senare när jag senast besökte huvudstaden, och skulle följas av alster ur i tur och ordning Göran Greiders och Ida Börjels verk. När det gäller sådana här "satsningar" på den "undanskymda" poesin så kan åtminstone inte jag låta bli att undra över urvalsförfarandet. Inte för att jag direkt har något att invända, utan mest för att jag har en tendens att undra över saker som i världens ögon ingenting är.