Dumbos flyger lågt (och högt)

Suck. Vad är det med Expressens kulturskribenter? Senast var det Jesper Högström som beklagade den svenska samtidsromanen genom att hänvisa till dess brist på ambitioner. Var är den "Stora Svenska Romanen", ungefär, utan att ägna en tanke åt att den föreställningen kanske är ett barn av sin tid, att dagens unga skribenter inte är intresserade av att uttrycka sina erfarenheter och idéer på just det sättet. Idag är det en annan farbror, Axess redaktör Johan Lundberg, tillika svagsint förälskad i det förra sekelskiftets poetiska uttryck, som konspirerar hejvilt om OEI:s förmodat monopoliska makt på poesins område. Stackars satar. Maktlöshet verkar vara ett problem för dem. Ingen vet varför. Skriver man på Expressens kultursida går det väl knappast någon nöd på en? Att man gång efter annan kan sitta och orera om hur jobbigt det är att vara marginaliserad, peka ut Jan Arnald (!) som en av de inavlade maktfaktorerna, är väl knappast något tecken på att man saknar inflytande över hur synen på den subversiva och icke-subversiva kulturen ser ut (även om synen på vad som är vad skiftar betydligt mellan, säg, OEI och Axess)? Jag föreslår att Högström sätter sig ner och skriver den Stora Svenska Romanen och att Lundberg tar sig en Fernet Branca och slappnar av lite, så att vi alla kan återgå till att ta till oss de uttryck som bäst behagar oss. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir konvulsiv när medelålders herrar ska tala om för mig vilken litteratur som är viktig och vilken som inte är det. Bara en sak är säker i den här soppan: för den som vill fastna i nostalgisk retardation verkar Expressens kultursida för närvarande erbjuda en exklusiv tillflyktsort.

Uppdatering: Med tanke på en av kommentarerna här nedan vill jag förtydliga att det naturligtvis är attityden snarare än åldern på dessa unga herrar som jag har problem med. Så. Och så vidare till den franske filosofen Jean Francois Lyotard, om avantgardets position i historien, apropå makt och inflytande. Byt ut 'Parti' mot valfritt epitet och se vart ni hamnar.

"När makten heter parti, triumferar realismen och dess nyklassicistiska komplement över det experimenterade avantgardet genom att bringa det i vanrykte och genom att förbjuda det. Men ändå krävs det att de ’rätta’ bilderna, de ’rätta’ skildringarna, de ’rätta’ formerna som partiet fordrar, utväljer och sprider, finner en publik som längtar efter dem, som ett lämpligt botemedel mot den depression och ångest som den känner. […] [N]är angreppet mot det konstnärliga experimenterandet uppbärs av den politiska makten är det i egentlig mening reaktionärt: det estetiska omdömet behöver då bara uttala sig om ett visst verks samstämmighet med fastställda regler för det sköna."

Uppdatering (igen): Bra skrivet av Malte Persson i dagens Expressen (alla är inte konstiga som skriver där).