BOFH, del 39

Tid: Måndag eftermiddag. Plats: Verkstan. Personer: Sven, jag, Bobby Jr och Kjell.

Bobby Jr och jag jobbar. Jag har fått en ny och fin och snabb dator. Kjell är inne på kontoret. Sven kommer in för att åtgärda diverse problem, i första hand det som gör att vi inte kan få iväg några mail via servern.

Sven: Abo!

Jag: Hur är det med dig då?

Sven: Nä ...

Han tänker sätta sig vid datorn bredvid Bobby Jr, men där finns ingen stol.

Sven: (till Bobby Jr) Jaha, måste man ta din stol då, eller? (drar i en stol på andra sidan Bobby) Men om du sätter dig på den här ... (de byter stolar och Sven kikar på Bobbys dator och frågar någonting om hans kamera)

Bobby Jr: Minneskortet är fullt.

Sven: Du är full. Du har aldrig funderat på att tömma det?

Bobby Jr: Minneskortet är på fyra gig och jag har inte så mycket minne på min dator hemma.

Sven: Vilken tur att du har en hel uppsjö kameror hemma då, så att det bara är att plocka en ny och plåta.

Bobby Jr: Exakt.

Sven: Och nu sitter hon och bofhar ...

Jag: (skriver vidare och låtsas som ingenting)

Sven: (till mig) Du har en annan tangentföring när du bofhar.

Bobby Jr: Ja, med lite gladare nerslag.

Jag: Ni har blivit alldeles för medvetna om det här nu. Det blir inte samma sak.

Bobby Jr: Konversationen tog tvärslut där.

Sven: Vi kan prata om något annat. Ska vi prata om den som har gått vid hans sida länge?

Jag: Vems sida?

Sven: "Jag är döden, jag har redan länge gått vid din sida."

Jag: Har du sett Sjunde inseglet?

Sven: Bara den där scenen, men jag fattade inte riktigt vad det handlade om ...

Jag: Max von Sydow spelar schack med döden för att han vill få en frist och leva lite längre.

Sven: Jo, det vet jag, men resten av filmen?

Jag: Ja, det är ett resande teatersällskap och lite annat ... Men varför ska vi prata om det?

Sven: Därför att Ingmar fucking Bergman är död!!!

Jag: Nej! Är han död?!?

Sven: Läser du inte aftonbladet.se?

Jag: Jag har bara läst DN och där stod ingenting ... Men å, vad sorgligt! Ingmar Bergman! Han var min idol!

Jag, Sven och Bobby Jr: (börjar läsa på nätet och citera för varandra)

Kjell: (kommer ut från kontoret) Till och med tunnelbanechauffören ropade ut det i högtalarna på tåget från Hässelby: "Ja, det här är inget vanligt meddelande, men den störste svensken genom tiderna har avlidit ..." Och så gav han en liten konstnärlig beskrivning av Bergman.

Jag: Vad fint ...

Kjell: Han sa så: "den störste svensken genom tiderna". Själv har jag aldrig varit någon större Bergmanbeundrare.

Bobby Jr: Jag tycker att han gjorde sig bäst som imitation av Robert Gustafsson.

Kjell: (håller med) Han har gjort mycket som inte är något vidare.

Jag: Men det bra han har gjort är fantastiskt. Man får väl trösta sig med att man antagligen får se alla hans filmer på teve nu ...

Bobby Jr: (läser från någon radio-tv-tablå) Du kan se Smultronstället på ettan klockan nio. Och Sveriges Radio kommer bara att sända Ingmar Bergman hela kvällen. Och i morgon återsänds hans sommarprogram från 2004 ...

Sven: Men vad fan, är det landssorg eller? Hur stavas frikadell, med c eller med k?

Jag: Med k.

Sven: Du är en frikadell.

Jag: Varför ska du skriva frikadell?

Sven: Det kan du inte skriva, att det var just frikadell.

Jag: Varför inte det?

Sven: För att det är hemligt.

Bobby Jr: ... och halvåtta är det ett direktsänt minnesprogram på fyran. Och Aktuellt kommer att ha en extra timme om Ingmar Bergman.

Sven: Men for fuck's sake! På femman blir det väl inget i alla fall?

Bobby Jr: Nej. Någon måtta får det vara.

Sven: (i verkstans telefon) Abo, var är Jerker någonstans? ... Han svarar inte och han är aldrig online ... Hur får du tag på honom? ... Du har ju saker att erbjuda till skillnad från mig som har saker att kräva ... Hur är det med dig? ... Men du har ju semester ... Men Jerker sa ju att du hade semester i typ förrgår ... Jaja ... Okej ... Vad tråkigt ... Jaha, men han är hemma i alla fall? ... Mm ... Va? Jamen skitsamma ... (mumlar så att jag inte hör vad han säger)

Jag: Prata lite högre så att jag kan skriva.

Sven: (mumlar vidare) Ta det lugnt bara. Tja! (lägger på luren) (till mig) Vad sa du?

Jag: Du får prata lite högre så att jag kan skriva.

Sven: (grimaserar) Äbäbäbä ... (glatt) Är jag IT eller? Jag lyfte på luren och tryckte på sifforna på tangentbordet när jag skulle ringa. Det är IT! Mäpmäp.Vad gör Janos då? Han har inte varit online på hela dagen. Han är väl hemma och hånglar och ... Skriv inte det!

Bobby Jr: (om mig) Jävlar vad det knattrade där nu då!

Sven: (lägger på luren utan att ha fått svar) Jag tror ingen i världen vill prata med mig.

Jag: Men vadå, är det ingen som vill hjälpa dig så att vi kan maila?

Sven: Ja, just det. Det var mailen också ... (kommer bort och sätter sig vid min nya dator, med tillhörande sprillans mus) Du vet att du har en högerknapp här va?

Jag: Ja, men jag vet inte vad jag ska använda den till.

Sven: (fnyser)

Han skriver ner ovanstående dialogsnutt om högerknappen i mitt BOFH-dokument. Sedan ändrar han diverse inställningar i mitt mailkonto, vilket inte leder till någonting.

Sven: Jag måste ta en powernap om jag inte får något kaffe snart.

Jag: Finns det något kaffe då?

Sven: Nej, och jag köpte senast.

Jag: Och jag köpte innan senast.

Sven: Det är fan Bobbys tur att köpa.

Bobby Jr: (räcker upp handen) Jag köper kaffe! (till Sven) Du, förresten, skulle det där modemet där nere vara avstängt?

Sven: Ja. Jerker har lagat internet, men däremot så har han inte lagat datorn där i hörnet under bordet.

Bobby Jr: Ja, då kan jag gå och dra ur sladden igen då.

Sven: Men den ska vara igång med ett radioaktivt bredband så att Josefin får spatt. (till mig) Visste du att om man sätter två mobiltelefoner bredvid varandra med ett ägg emellan och låter dem prata med varandra så blir ägget kokt på en timme?

Jag: Nähä?

Sven: Jag vet inte om det tar en timme ens ...

Jag: Ja, jag har ju aldrig velat ha någon mobil så mig bekymrar det inte.

Sven: (läser från någonstans på nätet) ... after sextiofem minuter the egg was well cooked ... (läser vidare) use as access point, eller vad säger du?

Jag: Äh, det där förstod jag inte, men du kanske frågade Bobby?

Bobby Jr: Nä, jag jobbar.

Jag: (får lite dåligt samvete och försöker också jobba ett tag, men börjar läsa om Bergman igen på aftonbladet.se) Men Fanny och Alexander, tycker du inte ens om den, Bobby?

Bobby Jr: Nja, så där. Den funkar väl, men jag tycker inte som så många andra att Bergman är någon jävla gud. Han gjorde ju mest deppfilmer – man går in lite glad på biografen och så kommer man ut med hela världens problem på sina axlar.

Så småningom brakar internetet ihop igen, plus att ingen kommer åt något på servern, utom när det uppstår små korta luckor i själva felet. Jerker dyker upp och han och Sven börjar dona med diverse sladdar, men jag kan fortfarande inte maila. Efter några timmar ger både jag och Bobby Jr upp. Bobby Jr grämer sig över en artikel som gått förlorad eftersom han inte hann maila iväg den i den senaste luckan.

Jag: Ja, nu är du ju så deppig så att du lika gärna kan gå hem och titta på Bergman, du också.

Bobby Jr: Ja, jag lär ju inte bli gladare. Fast är det inte bättre att dricka sprit?

Sven: Jaha, då fick man aldrig göra något med honom då ...

Jag: Nej, det blev inget BOFH i regi av Ingmar Bergman. Och mitt tangentknatter blev lite ledsnare.