Hur står det egentligen till med Maria Schottenius estetiska omdöme? Det verkar i alla fall finnas vissa allvarliga luckor i hennes litterära bildning. Jag blev misstänksam redan när jag läste dessa rader. Maria Schottenius - chef för Dagens Nyheters kulturredaktion och därmed en makthavare av rang - kallar här Strindbergs "En blå bok" för en "pamflett". I såna fall kan hon inte ha läst detta tjocka verk, i fyra delar, med Strindbergs samlade vetenskapliga och kvasivetenskapliga iakttagelser. Jag antar att hon menade "Svarta fanor" - men någon rättelse kom aldrig. Efter att ha läst det hon skriver undrar jag om hon ens har läst "Svarta fanor".
I gårdagens DN skriver Maria Schottenius att Alex Schulman är "den överlägset bästa skribenten jämfört med de nämnda skandalförfattarna" [det sistnämnda epitetet syftar på Maja Lundgren och Unni Drougge]. Det är stötande omdömeslöst; Alex Schulman är en begåvad skribent, ingen tvekan om det, även om jag inte läst mer än ett mindre antal krönikor och blogginlägg. Samtidigt upplever jag att det mesta han publicerat i viss mån har varit skrivet efter mall, det är verkligen Hjalmar-Söderbergs-Historietter-light över honom. Ett överraskande slut eller en skruv och så är det slut. Jag får en viss äckelkänsla av att läsa Alex Schulman på grund av det uträknade i hans koncept och jag har aldrig själv sökt upp det han publicerar, men det har kommit i min väg, svårt att undgå detta fenomen, inte sant, som nu får uppbackning från alla möjliga tidningar i samband med att han slutat blogga (den säkraste vägen att göra massmedial succé numera, att sluta blogga!) Att jämföra hans skrivandes nivå med Maja Lundgrens författarskap är en oförskämdhet, och framförallt, en omdömeslöshet hos en kulturchef som av någon anledning verkar vara ute på en privat vendetta mot författaren till Myggor och tigrar. (Schottenius beskyller Maja Lundgren för att vara ute på en vendetta, men förhållandet verkar vara det rakt motsatta.)
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
3 kommentarer :
Håller inte riktigt med dig här (vilket jag ofta annars gör). Det Schottenius här vill diskutera är inte i första hand olika skribenters kvaliteter, utan att respekten för individens skydd/integritet numera mycket ofta ställs i motsats till yttrande-/tryckfrihet.
Hennes tes är i och för sig inte konsekvent. En författare FÅR hänga ut andra om han/hon gör det med kvalitet. Inte annars. Schulman gör det med mer kvalitet än Lundberg - tycker hon.
Själv tror jag dock att man måste vara konsekvent i den här frågan. Den rör sig över gränserna numera, skvaller-litteratur.
Och då får man lov att ha samma regler för media-litteratur.
Och de reglerna tror även jag att det är dags att se över.
Vi lever väl trots allt i en rättsstat?
Mm, men jag tycker - bortsett från det konstnärliga värdet - att det som Maja Lundgren lyfter fram har ett allmänintresse. Ser inte det hos Alex Schulman, som ju för övrigt själv har medgivit att mycket av det han skrivit om namngivna personer är påhittat. Det är en krönikeverksamhet som säkert har sitt berättigande någonstans, även om jag är mindre intresserad av den.
Hos Maja Lundgren handlar det ju om att blottlägga vissa kulturella maktcentra; en insider ställer sig utanför och beskriver hur det går till i många stycken. Det är viktigt att känna till hur tonerna kan gå på kulturredaktionerna, inte minst för den som är eller vill vara verksam i branschen. Om några illusioner ryker på kuppen må det vara hänt.
Beträffande om vi lever i en rättsstat; tja, det är ju ett honnörsord men jag betvivlar starkt att Sverige till skillnad från andra länder skulle vara någon perfekt rättsstat alldeles oavsett just den här diskussionen.
'Lundberg'? är det Maja Lundgren som avses när det skrivs 'Lundgren'?
Skicka en kommentar