Rinkeby Poetry Slam - hotat och i praktiken nedlagt

"Svenskarna skyndar inte till Rinkeby", var rubriken till en kolumn av Alexandra Pascalidou i Metro för några veckor sedan. Hon skrev där om den planerade utförsäljningen av allmännyttan i förorten; hur borgarna tror att den ska vara en väg till minskad segregation. Men, som hon skriver, det har inte precis blivit någon rusning efter att köpa miljonprogramshus till exempel ute i Rinkeby.
När jag läste det där kom jag att tänka på kulturlivet i Rinkeby. Det har faktiskt varit ett skäl för många kulturintresserade människor inte bara från Stockholmsområdet, utan faktiskt hela Sverige, att åka till Rinkeby. För att besöka Rinkeby Bokmässa en helg om året. Eller, kanske framförallt, för att delta någon gång i Sveriges mest klassiska slam, Rinkeby Poetry Slam, lett av Erkki Lappalainen. Någon stor och strid ström av folk ditut har det väl inte varit, men poeter har rest dit, kontakter har knutits, Rinkeby har fått uppmärksamhet det annars inte skulle ha fått.
Allt det där håller på att raseras nu. Rinkeby har gått upp i en stadsdelsförvaltning där Kista är dominerande, och det verkar svårt att få igenom satsningar på det kulturliv som ändå har funnits där och mot alla odds lyckats etablera sig under en följd av år.
Jag skrev i min gamla nätdagbok för nu sex år sedan om hur planerade nedskärningar på Rinkeby Bokmässa och Poetry Slam stoppades på ett offentligt möte med Rinkeby stadsdelsnämnd. Det är värre nu; för neddragningar på kulturlivet sker i det tysta och ingen får därför möjlighet att protestera. Bokmässan (som är Stockholms äldsta bokmässa) reducerades i våras till ett mindre arrangemang på biblioteket. Man bibehöll bokmässan till namnet men inga utställare deltog; och då kan man väl diskutera om det verkligen handlar om en bokmässa.
Rinkeby Poetry Slam har hittills inte bokat in några tävlingar för året, i skrivande stund har ännu inte några datum offentliggjorts. För första gången sedan 1995 finns inget slam i Rinkeby; det handlar om ett kulturmord av väl så stor dignitet som den hotande nedläggning av Kvartersbion (en av Stockholms få fristående biografer) som Svenska Dagbladet skriver om i dag. Men inte en rad i media hittills. Erkki Lappalainen, svensk slams grundare och introduktör, är värd en bättre behandling än den han sedan i våras fått från Rinkeby-Kista. Ytterstadspengarna må vara slut, men pengar finns det gott om i samhället, bara inte just till kulturevenemang underifrån.