Okej, så har alla landets kulturredaktioner åkt till Göteborg för att hålla sin sina privata firmafester mitt i vimlet av besökare... Vi som inte får resa och uppehälle gratis, och som inte heller har någon speciellt stark privatekonomi i botten, får vackert stanna hemma. Det har varit rätt tyst på kultursidorna i några veckor nu, förutom några efterdyningar av Maja Lundgren-debatten, och i gårdagens tidningar fick vi förklaringen, de har laddat upp inför Bokmässan. I varsin programartikel tar där Expressen hand om poesin medan Aftonbladet tar hand om prosan; som en förlängning av vårens litteraturdebatt. (Men på Dagens Nyheters kultursida toppar man - åtminstone på nätet - med en intervju om en tv-serie, poängsatta CD-skivor, tv-spel och biofilmer, lite egendomlig prioritering. Men vi har förstås Jonas Thentes mässblogg också!)
Pelle Andersson går igenom några nyutgivna svenska romaner och hittar en trend i att romanen spränger sina egna gränser, stjäl och krossar genrer - vilket å andra sidan romanen alltid har gjort, kan tyckas. Han nämner i förbigående Maja Lundgrens "Myggor och tigrar", men avfärdar den i sammanhanget lite paradoxalt med motiveringen att den saknar genrebeteckningen "roman" medan han skriver om svenska romaner!
Pikant nog är ju Pelle Andersson själv en av de porträtterade i Myggor och tigrar, även om han inte är den som råkar värst ut.
Ja, Myggor och tigrar saknar beteckningen "roman", men som jämförelse kan nämnas att OEI:s böcker mig veterligen alltid saknar genrebeteckningen "dikter" vilket inte hindrar att de betraktas som diktsamlingar på kultursidorna!
Vad gäller Helena Bobergs artikel i Expressen så fokuserar hon stenhårt på just OEI; jag citerar:
"OEI:s formspråk väcker reaktioner genom att verka i utkanterna av invanda föreställningar om poesi. Det provocerar.
- Den irritationen är en nyliberal tanke som bottnar i åsikten att det som inte läses ska inte ha betalt, säger poeten Johan Jönson."
Så jag skulle alltså vara kritiskt inställd till OEI:s utgivning för att jag är nyliberal? Det är en tanke som egentligen är för dum för att bemöta. Men vi kommer säkert att beröra den här artikeln på ABF nästa söndag.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Nja, Johan Jönson verkar ju faktiskt inte prata om den som kritiserar OEI på estetiska/poetiska grunder, utan den som kritiserar att smal poesi finansieras av bidrag. Och där är väl ändå romantiker och språkmaterialister hyfsat överens?
Sen verkar däremot citatet vara placerat i ett sånt sammanhang att det ser ut som att Jönson kallar alla kritiker för nyliberaler.
Självklart behöver "smal kultur" (som inte alltid är så smal sett på lite längre sikt) mecenater! De senaste decennierna har staten iklätt sig den rollen. Men staten har visat sig vara en opålitlig och klåfingrig sorts mecenat. Jag är kritisk till både litteraturstödet och kulturtidskriftsstödet i dess nuvarande utformning, dock är det det bästa vi har att utgå ifrån.
- Vad gäller Johan Jönsons citat, så tja, det verkar onekligen som att han avfärdar all slags kritik av OEI med att kritikerna är nyliberaler. Antingen har citatet hamnat en aning fel, eller så är det en slags retorisk förlöpning. Tills vidare måste jag ju läsa det som det står.
Skicka en kommentar