Outsider och andra ord som inte...

längre går att använda.

Livspussel:
Som om svenska folket frenetiskt försöker få ihop en pusselbild som föreställer Sörgården och Biljakt i Los Angeles på samma gång. Kan de inte göra något annat? Jobba lite mindre? Tjäna lite mindre? Åka lite mindre bil? Vara lite mer med sina barn?
Blir man som sin föreställning om världen (och det blir man ju enligt perceptionspsykologin) så är inte de där figurerna som pusslar någon vidare syn. Pusslet har varken framtid eller historia. Det bara kräver att bli lagt på sin platta. Om och om igen.
Klaustrofobi är ett användbart ord. Eller klaustromani?

Krishantering:
Så att man sorterar en kris, så där som med post? Praktisk svensk oförmåga att låta skuggorna djupna tills de betyder någonting.

"Gifter sig":
Det är numera nästan bara bolag som gifter sig, och smaker, och kanske lite tyger och färger och designade hallskåp.

Utmaning:
Motsatsen till att ta skeden i vacker hand? Trodde ni, ja. Numera tar man skeden i vacker hand genom att visa att man kan anta en "utmaning" som passar sig. Det har varit en "utmaning" att göra Perellis make-up, och Kungens efterrätt, och hundfrisyrerna, och bebisgymmet.

Leverera:
Som om alla från författare till schlagersångare var pizzabud eller råvaruförsäljare. Marknadsvarelsens favoritord.

Outsider:
Um. Det har gått lång tid sedan Colin Wilson skrev sin berömda bok som gav outsidern "ett ansikte". Nu räcker det om man har fläskläpp eller mjöl i ansiktet, tycker om sex med handklovar eller har varit inne på torken ett par gånger.

Ge något "ett ansikte":
Gör inte det. Behåll det ni har kvar av det.