2008-06-05

Livmodermystiken lever?

Kanske är kvinnors könsorgan (borde väl rätteligen stå i plural) mer komplicerade, intrikata och intressanta än männens. Det verkar åtminstone som att kvinnorna själva tycker det.
Det första ord som möter mig när jag på måfå slår upp en sida i Lisa Schmidts diktsamling "Kärrmunsblomma" är "husvulvan". Redan diktsamlingens titel är väl en synonym för samma sak.
I Elisabeth Hjorths "Kärnfamiljen", även den en nyutgiven diktsamling, är raden "en avlägsen udd mot slidväggen" bland det första som möter läsaren.
Och nej, det är ju inte porr, det är någonting annat. Något som oftast gör ont, och vänder udden tillbaka mot mannen.
Elisabeth Hjorths "Kärnfamiljen" är inte någon bra diktsamling som helhet, men där finns två tre riktigt bra dikter. Dikten "Långfredag" med sina insprängda, autentiska (?) citat ur avvisningsärenden, och därmed kritik av svensk flyktingpolitik, är väldigt stark. Dikten som börjar "Vi är så mjukt i politiken, friendship..." tycker jag om. Och den avslutande dikten, om en för omväxlings skull varm och mjuk familjeidyll som bara existerar under vissa villkor och på vissa platser, är också väldigt fin. Också den rymmer citat som är mycket viktiga för texten, börjar: "It makes me angry that how we live in our bed - full of connected loving and full of isolated sleep and dreaming also - has no relevance to the rest of the world".
Två fragmentariskt uppbyggda diktsamlingar om uppväxt, familjeliv och sexualitet, men i "Kärnfamiljen" också om de egna barnens uppväxt.
Så återvänder jag till Matilda Roos "Bli", kanske den bästa av de här tre diktsamlingarna. Och där möter jag - bland mycket annat - rader som dessa:

"Lukten av häst som dröjer sig kvar i huden.

Lukten av fitta."


På vilket sätt är detta mer eller mindre sexistiskt än Ulf Lundells notering från "14 JULI, SENARE" i "Vädermannen":

"Gick ut på fältet mot havet, tog upp hö, stoppade ansiktet i det. Liv. Fukt. Barndom. Underbart. Fitta". (s. 120)

Lundell skriver mycket vackert, igen, för första gången på tio år hänger jag vid hans ord på sidorna. Där finns så mycket driv, och skönhet i enskildheterna, igen. Den här koncentrerade närvaron har jag inte upplevt honom ha i texterna på länge.

4 kommentarer :

Anonym sa...

Hon doftade hav mellan bena, de brun brända lena-ville se´, hon knep ihop som en mussla och det blev inget mera-besvikelse!MVH Gladiatan

Lisa Gidlöf sa...

Jag har läst alla dessa tre diktsamlingar. Har recenserat "Bli" och "Kärrmunsblomma" på Nittondestolen.se och ska recensera "Kärnafamiljen" också. Håller med dig om att kvinnans könsorgan sätts i fokus och att det udden vänds tillbaka mot mannen. Det behövs feminism inom poesin i allra högsta grad tycker jag. Gillade nog "Bli" mest av dessa tre, den var rakast och hårdast på något sätt. "Kärnfamiljen" känns svårast men samtidigt otroligt skickligt skriven- tung och gripande poesi. Hur kommer det sig att inte du gillade den?

Andreas Björsten sa...

Jag har inte sagt att "Kärnfamiljen" är dålig. Det är en helt okej debut. Att hitta två tre riktigt bra dikter och några till som faktiskt har något är ett hyfsat "facit". Den är svår, ja. Och den är värdelöst komponerad, så till vida som att den börjar med den svaga avdelningen Resumé. Och nästa avdelning Pulsa börjar med några svaga dikter, sedan blir det betydligt bättre.

Lisa Gidlöf sa...

kan hålla med om att den hade kunnat stramats åt ganska mkt för att få fram kärnan tydligare. den känns inte helt "färdig" så att säga. Men det finns så mycket i den som känns viktigt och stort, inte bara på vissa ställen utan nästan överallt, tycker jag.