Björns trädgård

Man kommer upp ur den årstidslösa tunnelbanan där luften varken är kall eller varm, varken frisk eller fet.
Och så börjar livet om på andra sidan dödsriket.
Tremansorkester med mässingsklang från Balkan. Och en ström av folk över det ljusa torget klockan två. En ung man med ett pyttelitet stånd säljer jordgubbar som kostar hälften av vad de kostar på Vivo.

Björns trädgård: Ute på gräsmattan sitter folk i små hopar. Under träden, från papperskorg till papperskorg, går en lång man med en halt fot omkring med en svart sopsäck. Troligen tomburkar. En ung pojke flyger på sina inlines upp och ner genom skateboardarnas pooler. Han studsar upp helt nära inpå mig, som en viktlös brunklädd ängel. Det lyser av grönt.

Två gubbar - kalla dem äldre gentlemän - kommer emot mig på Östgötagatan. Den ena lyfter sin ölburk mot mig och säger hej. Den andra säger: Jag blir så glad när jag ser dig.
– Ja, men det är bra, säger jag.
No harm done.
Sen hör jag det där lilla men-et. Det är inte ens kvinnokampens "men". Det är jagets signal i den stora strömmen. Allting flyter inte.