I dag gick jag genom Ringen vid Skanstull för att leta efter en blomkruka till mina luktärter och blev påhoppad av en Telenor-kille mittemot Indiska.
– Har du tid att prata lite? frågade han.
– Ja, men jag tänker inte köpa något, sa jag, varpå han satte igång värsta övertalningskampanjen för att jag skulle byta telefonbolag.
Han rabblade siffror och klottrade på ett papper i en kvart och upprepade "hänger du med?" tills jag blev helt snurrig i huvudet. Till sist avbröt jag honom och sa:
– Vet du, jag längtar tillbaks till när det bara fanns Televerket och man fick en telefon punkt slut och inte hade något att välja på.
– Inget att välja på? sa killen och såg ut som om det var det konstigaste han hade hört i hela sitt liv.
Jag fick hans siffror med mig hem för att fundera lite, men jag fattar fortfarande inte vad det var jag skulle fundera på. Därför bloggar jag om saken i stället. Sedan ska jag gå ut och köpa en påse blomjord för de där pengarna jag eventuellt skulle ha sparat på att ha tre mobiltelefoner i stället för en hemtelefon.
3 kommentarer :
På den gamla goda tiden fick man ju inte ens telefonen, den var statens/televerkets egendom.
Nu får du äga hur många telefoner du vill - men det du pratar om ägs av staten/FRA
Jag har utarbetat en stil som är ... jag. Ingen frågar mej längre, på Willys eller på Centralen i Malmö. Ingenstans.
Igår gick det så långt att en telefonförsäljare (fast vi har nix) sa tack och hej, fast att jag ville diskutera Telia bredband.
Vad har du för stil, Jonas, säger du jättekonstiga saker eller vad gör du?
Skicka en kommentar