Är det Bob Dylan som går där? Nej, kanske inte. Men det är ett fint konstverk av Vassily Polenov (1844-1927). Och filmen I'm not there är bra. Filmen förtiger inte heller Dylans omvändelse till kristendomen, som många verkar tycka var pinsam, utan den finns också med bland alla andra aspekter och roller som tas upp.
Själv har jag alltid älskat Dylans uttalat religiösa plattor, ända sedan jag hörde dem första gången. (Historien om hans omvändelse är intressant i sig, i höst är det trettio år sedan.)
Jag tycker att det är väldigt få skivor som kan mäta sig i intensitet och musikalitet med Slow Train Coming och Saved; bland Dylans egna är väl endast Blonde on Blonde och Blood on the Tracks i nivå.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar