2008-08-13
OS: liv eller datamaskin?
Det är något mysko med OS. Även jag, den icke sport-intresserade, stannar kvar i flimret från sparkade bollar och hoppande hästar och kullsprungna fotbollstjejer.
Men först invigningen. Denna oförminskade känsla av att jordens folk kan trängas samman där och börja prata med varandra, närapå leka, så att vi alla en dag bättre ska
förstå varandra. Det är den gamla OS-idén.
Alltså behöver jag inte skämmas över mina känslor när jag ser männen från Ghana promenera in i sina vackra kläder, och araber, i sina maskulina skjortor, och turkar i sina dekorerade västar. De ser så fina ut. De enda tråkiga är vanliga västerlänningar i de mest beiga kavajer jag någonsin sett. Men okej. Den toleranta stämningen ska bibehållas. Det är fantastiskt att alla dessa samlas i ett mästerligt Mega-Fågelbo.
Inmarschen av tävlande från alla länder är lättsam, känslosam och naturlig. Sen över till något helt annat. Den perfektionistiska välkomstshowen med ett uppbåd av synkroniserade manliga kineser. Tusentals, i en gemensam rörelse. De lyser om dem, sen slocknar de igen. En efter en lyser upp och slocknar, i supersynkront samstämda rörelsescheman.
Det man kommer att tänka på är datamaskiner. Som lyser upp och slocknar. Som tänds på och av. Pixlar. Människor som pixlar i ett jättesystem. Som om kineserna inget högre vill än att vara en datamaskin. Härma en datamaskin. Så att gammal kollektivism blir som ny i ljuset av ett ord som NÄTVERK, eller kanske SYSTEMVARA.
SYSTEMVARANS filosofi.
De blinkar och hamrar på stora trummor. Deras trumpinnar ser ut som stora rosa dildos. När ljuset släcks ser man bara dessa självlysande dildos rotera i mörkret. En exportvara? För elefanter?
EXPORTVARANS filosofi.
Vad hjälper det då att jag föredrar Lao-Tze?
Jag undrar om vi sett en så hårt regisserad OS-föreställning sen Hitlers Berlin och Sovjets värsta?
Jag säger inte mer. Jag tror den enskilde kinesen är okej. Det är som vanligt ett system det handlar om. Om resultatet av det systemet är en kollektivistisk datamaskin med anspråk på framtiden, så....
...tusen gånger hellre det här:
Let your community be small, with only a few people;
Keep tools in abundance, but do not depend upon them;
Appreciate your life and be content with your home;
Sail boats and ride horses, but don't go too far;
Keep weapons and armour, but do not employ them;
Let everyone read and write,
Eat well and make beautiful things.
Live peacefully and delight in your own society;
Dwell within cock-crow of your neighbours,
But maintain your independence from them.
__________________________________________
Utopia, ur Tao Te Ching av Lao-tze
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar