Efter tre resor till Skottland, för nu ganska länge sedan, vet jag att det finns en stark lokalpatriotism och känsla för det egna landets egenart hos skottarna. Förvisso inte så underligt, eftersom Skottland upphörde som självständig nation 1707, och sedan dess har upplevt sig som i hög grad styrt från London.
MacDonald är en skotsk klan som jag har en viss förkärlek för, ända sedan den gången jag träffade en väldigt sympatisk person med detta efternamn i en hotellbar i Edinburgh. Han bjöd in mig att se höglandsspelen som snart skulle börja, och där hans dotter skulle medverka som dansare. Tyvärr kunde jag inte komma, då jag skulle åka hem nästa dag, men hade det blivit verklighet hade jag lärt känna en del av Amy MacDonalds släktingar redan på ett tidigt stadium. Mitt intresse för Skottland manifesteras nu bara genom att jag bär Andreas-korset på mitt vänstra lillfinger.
Röstmässigt påminner Amy MacDonald - som nyligen besökte Stockholm - om Dolores O'Riordan i Cranberries. Den keltiska klangen finns där, och manifesteras på extra-spåret på CD:n "This is the life" genom att sången tonas ut med säckpipor. Jag missade hennes konsert på Debaser Medis, men skivan är i alla fall ljuvlig singer/songwriter-pop med skotsk diktion.
Amys hitlåt ”Run” påminner för övrigt väldigt starkt om Gianna Nanninis ”I maschi”. (Finns det inte någon Lars Norén-pjäs där karaktärerna diskuterar åttiotalsikonen Gianna Nannini? Jag har ett vagt minne av detta.)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar