2008-10-17

Uppföljning om BTJ

Jaha, så har min förläggare fått in den första biblioteksbeställningen på min diktsamling. Tack Kinda Bibliotek och låntagaren i Boxholm!
Annars presenterar verkligen Bibliotekstjänst ett slags Moment 22 för alla unga, oetablerade författare och småförläggare. (Själv är jag inte speciellt ung och kanske inte ens helt oetablerad, men i alla fall!) Böcker som förväntas sälja dåligt till biblioteken tas inte upp i BTJ-häftet. Med den påföljd att de naturligtvis i normalfallet inte säljer någonting alls till biblioteken. Nästa gång samma författare ger ut en bok, går BTJ tillbaks och tittar i sina lägg:
- Ja, men din förra bok sålde ju ingenting till biblioteken, då kan vi inte ta med den i katalogen!
- Men att den inte sålde någonting beror ju på att ni inte recenserade den!
Det blir faktiskt en orimlig situation, i såna fall finns det ingen chans att komma in i systemet, för en författare som inte ligger på något av de stora förlagen. Det gränsar till yrkesförbud. (Återigen, som jag talat om förut här på bloggen, det är inte författarens verk som recenseras, så mycket som förlagets status!) Dessutom är lyriken som genre hotad av ett sådant betraktelsesätt.

Att de böcker som får litteraturstöd - och som ofta är skräddarsydda för att få det också - skickas ut gratis till biblioteken i efterhand förbättrar inte situationen nämnvärt, det ger bara en orimligt stor maktposition åt arbetsgruppen för svensk skönlitteratur. Vars smak blir helt normerande och som i alla fall inte gynnar små print-on-demand-förlag. (Första upplagan måste i praktiken vara runt 500 ex. för att man ska komma i fråga för litteraturstöd.) Det vore mer demokratiskt om all seriöst syftande svensk skönlitteratur blev recenserad i BTJ-häftet och biblioteken själva fick bestämma!
"Boken ska vara av god kvalitet i såväl boktekniskt som redaktionellt avseende", står det i pdf-en på Kulturrådets hemsida med instruktioner till bokförlag som söker litteraturstöd. Med andra ord: boken måste se ut som om den kommer ut på Bonniers, rent tekniskt.
Vad innebär då "kvalitet" i redaktionellt avseende? Jo, bland annat en förmåga att "överskrida olika typer av genreförväntningar" (från samma pdf). Planera dina normbrott, kära författare, annars kommer du inte att få stöd! Satsa inte på skönhet, inte ens en ny sådan, satsa inte på visioner, för det är inte kvalitet! "Vesuvius", debutantologin av poeterna i poesigruppen med samma namn, hade aldrig fått litteraturstöd eller köpts in av biblioteken med de här kriterierna! Ändå fanns den i lyrikhyllan på Stockholms stadsbibliotek när jag var ung, i dag extremt svåråtkomlig eftersom den är en raritet.

BTJ är av allt att döma ett hyperkommersiellt företag, de agerar ungefär som de Stenbeck-företag jag jobbat för en gång i tiden. Snabba avskedanden när lönsamheten är för dålig. Inga tankar på att andra värden än de rent ekonomiska kan spela roll för ett företag som har monopolställning och verkar gentemot bibliotek och andra kulturbärare.
Hedengrens och AdLibris är också kommersiella företag, rent definitionsmässigt, men de har också en känsla (tycks det mig) för böckers kulturella egenvärde; det motverkar inte försäljningen utan gagnar den tvärtom. De tar sig an min bok, och andra böcker från småförlag, men biblioteken ska undanhållas dessa böcker som ändå Hedengrens säljer en del av.
BTJ resonerar som en stormarknad, typ Åhléns, som i första hand koncentrerar sig på travar av deckare och andra storsäljare. Behöver biblioteken en sådan samarbetspartner? Borde det inte finnas ett samhällsintresse av att BTJ har ett brett utbud och även erbjuder så kallade smala genrer?

3 kommentarer :

Anonym sa...

Tänkte på det när jag läste dethär -- http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=841202 -- imorse... Fast på en lite annan skala kanske.

Andreas Björsten sa...

Ja, biografmonopolet i Sverige är ett stort problem som jag tänkt skriva om någon gång (fast jag har ingen unik info att komma med där, jag reagerar bara som konsument och filmälskare). Här i Stockholm låtsaskonkurrerar ju SF med sig själv genom att vissa biografer utnämns till "Stockholms kvalitetsfilmbiografer" (Grand/Victoria) eller "Smultronstället" ("Noga utvalda filmer från hela världen"). Dessa ska då utgöra alternativet till den stora mängden av "vanliga" SF-biografer. Men alla har de förvisso samma ägare. Det är pinsamt!

Helena Looft sa...

SF visar dessutom bara film som ett alibi för att kunna kränga godis och popcorn. Så var det i alla fall när jag jobbade där, att godisförsäljningen drog in mer pengar än filmerna.