Ännu flera channels and nothing on

Jaha, så sitter man en eftermiddag i godan ro och skriver när telefonen ringer och det är en trevlig kille från Com Hem. Först tror jag att han är bekymrad över att min telefonsvarare inte har fungerat, men nix, han vill pracka på mig någonting. Nämligen en till tjänst med fler tevekanaler, något som jag inte är det minsta intresserad av. Och det säger jag också, jag säger till och med att jag gärna vill ha färre, men killen är jätteenvis och förklarar att om jag skaffar fler så får jag också ett dubbelt så snabbt bredband och det kommer till och med att bli billigare ända fram till mars. Vid det laget är jag som vanligt helt snurrig i skallen och frågar om det inte finns någon hake med alltihop.

– Haken är att vi vill behålla dig som kund, säger killen.

– Men ni kommer att få behålla mig som kund, säger jag förbryllat, jag har inga planer på att byta bolag alls.

Det spelar tydligen ingen roll för han fortsätter övertalningskampanjen tills jag blir trött och säger att jag inte har tid att prata eftersom jag sitter och jobbar med en bok. Och att tid för min del också är pengar och kan vi inte snacka om det här någon annan gång?

– Visst, när kan jag ringa dig? frågar killen.

– Jag är upptagen jämt, så det vet jag inte, säger jag.

– Säg bara en tid, ångar han på, och det hela slutar med att jag blir desperat och hojtar:

– Snälla, kan vi inte sluta prata, jag vill bara skriva på min bok!

Vad är det med dessa månglare, undrar man? Varför måste de braka in med bulldozers i varenda liten helgedom? Alltså, vad jag vet så finns det någon sorts samhällsekonomisk tanke kring att tillfredsställa människors behov. Sedan finns det väl också andra idéer som går ut på att skapa fler behov. Men vad kallas det här? När man inte har några behov över huvud taget och bara ber om att få slippa och till varje pris ska övertalas fast man inte vill?