Åsa Mattssons Salong F blev väl inte den skandalsuccé som antagligen både förlaget och författaren hoppats på. Det var stora förhandsartiklar i bland annat DN och SvD, men nästan inga recensioner dök sedan upp. Och tystnaden i Aftonbladet och Expressen, de tidningar hon framförallt angriper, eller åtminstone raljerar med, är givetvis kompakt.
Boken förefaller slarvigt skriven och korrekturläst; den har inte alls den konstnärliga halt som Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" hade. Ändå är den läsvärd - som en förtvivlad och rasande skildring inifrån det mediala korridorspelet. (Även med en del glimtar från feministiska miljöer.)
Jag tillhörde ju inte målgruppen, men jag tycker nog Åsa Mattsson var helt rätt ute när hon ville göra Salong K (förebilden till bokens Salong F) till en blandning, där lättsamt material skulle vägas upp av material om jämställdhet, samhälle och kultur. Låter som ett typiskt kvällstidningskoncept i och för sig, även om en del av materialet hade kunnat platsa i Bang.
Vad gäller den fortfarande existerande Salong K, måste jag säga att maken till anonym och utslätad sida har jag aldrig sett!
Bland de ganska fåtaliga recensionerna av Åsas bok tycker jag den i Tidningen Kulturen är klart vassast och bäst skriven. (Över huvud taget framstår Tidningen Kulturen alltmer som ett andningshål, med sin inriktning mot att recensera stort och smått, känt och okänt, på samma seriösa sätt. Naturligtvis saknar Tidningen Kulturen tidskriftsstöd… snart börjar avsaknaden av statligt stöd bli en kvalitetsmärkning, ska det behöva gå så långt?)
ETC:s bild av Åsa Mattsson som någon slags revolutionär tror jag dock inte alls på. Att jobba på en tidning som heter Passion for Business känns som en föga passande revolutionär förklädnad. Men kanske är det ett tidens tecken; feministerna har gått in i affärsvärlden – Skugge och Mattsson – på samma sätt som tidigare de manliga marxisterna gick in i storfinansen.
Den här bloggen berättar väl en del av historien.
4 kommentarer :
Den senaste tiden har alltfler författare/frilancejournalister angripit media. I Lars Noréns dagbok kritiseras namngivna kritiker från ett utifrånperspektiv. Maja Lundgren kritiserar framförallt aftonbladet kultur ur ett inifrånperspektiv i Myggor och Tigar. Åsa Mattsson kritiserar också media från ett inifrån perspektiv i Salong F. Kanske kan man även lyfta fram Liza Markkund som ytterligare en kvinna som kritiserar media från ett inifrån perspektiv.
Spelar kritik-perspektivet någon roll kring hur böckerna mottagits i media ?
ETC.se är en tidning som lyfter fram mediekritik som något viktigt till skillnad ifrån många andra tidningar. Det var väl därför de valde att publicera den här texten som visar upp ett alternativt sätt att läsa Lundells romantrilogi Saknaden-Friheten-Värmen.
http://etc.se/artikel/17602/trilogi-kritiserar-ytliga-medier
Angående den första frågan: Tja, journalister älskar ju att diskutera mediefrågor. Däremot hatar de att bli uthängda personligen. Sådana böcker som angriper deras egna arbetsgivare tigs också helst ihjäl, i fallen med Lars Norén och Maja Lundgren var det dock lite för stora satsningar för att det skulle vara möjligt att göra så. Men DN:s recension av Lars Noréns Dagbok var ju - om än en partsinlaga - extremt negativ. Inte heller hade väl Aftonbladet speciellt mycket gott att säga om "Myggor och tigrar".
Fast Aftonbladet skötte det snyggare än DN i fallet Norén.
Skicka en kommentar