I onsdags var jag i Göteborg för att debattera kulturtidskrifter på Stadsbiblioteket tillsammans med Cecilia Verdinelli Peralta från Ord & Bild och med Siri Reuterstrand från FSK som moderator.
Det vill säga, arrangemanget var utannonserat som en debatt men det blev väl snarare ett samtal, jag har inget skäl att se Cecilia Verdinelli som någon slags motpart eller fiende i diskussionen om kulturtidskrifter. Däremot har vi helt naturligt lite olika infallsvinklar då jag representerar en av de små litterära tidskrifterna, Aurora, medan Ord & Bild ingår i gruppen av stora och förhållandevis ekonomiskt privilegierade tidskrifter.
Ämnet var "Klass och kön i kulturtidskrifter", vilket förvisso kan uppfattas på rätt många olika sätt. Jag valde att uppfatta ämnet relativt fritt. Här några anteckningar jag gjorde på tåget ner, men som jag aldrig kom att framföra i just de ordalagen.
"Jag tänker inte göra något slags allmänt försvarstal för kulturtidskrifter, för jag utgår ifrån att alla här är intresserade av ämnet. I kulturtidskrifterna finns det spännande, unika och intresseväckande - texter med skruv helt enkelt - som alltför ofta saknas på dagstidningarnas kultursidor, som ju blivit alltmer formaterade och förutsägbara enligt min mening.
Jag tänker alltså inte hålla något sådant allmänt försvarstal utan problematisera lite grann.
I rubriken för evenemanget talas det om 'Klass och kön i kulturtidskrifter'. Man skulle också kunna tala om tidskrifter med låg respektive hög status i tidskriftsvärlden, eller tidskrifter med små respektive stora resurser. (Och när jag talar om små resurser menar jag i första hand ekonomiska, då ju medarbetarna i de små, fattiga tidskrifterna kan vara väl så kvalificerade och dessutom brinnande för sin uppgift som vilka som helst andra.)
Ofta sammanfaller låg status med små resurser och då är frågan vad som är hönan eller ägget. Har vissa tidskrifter lägre status än andra för att de har lågt eller obefintligt kulturstöd? Eller är det statusen som i sig generar nivån på kulturstödet?
Jag tänkte i alla fall börja med att ta upp fyra små litterära tidskrifter som samtliga har hög kvalitet men samtidigt ganska låg status, som jag uppfattar det, även om några av dem faktiskt har ett visst kulturellt kapital. /.../
TIDSKRIFTER MED LÅG STATUS
Aurora
Komma
Metamorfos
Ryska Huset
(tillkommer Öppen Scen/Avsikter som förmodligen är nedlagd)
TIDSKRIFTER MED HÖG STATUS
Bang
Glänta
OEI
00TAL
Ord & Bild
Man kan konstatera att lågstatustidskrifterna har sammanlagt 25.000 kr i statligt stöd, vilket tillfaller Komma, den enda som har stöd över huvud taget. Högstatustidskrifterna har som jämförelse 2,7 miljoner i statligt tidskriftsstöd. De har alltså 100 gånger så mycket i stöd som de mindre tidskrifter jag här valt att ta upp!
Låg status har kanske inte den typ av tidskrifter man väntar sig. Låg status har enligt min uppfattning:
romantiskt inriktade tidskrifter
tidskrifter som anknyter till en muntlig kultur (vi lever förvisso i en skriftkultur)
tidskrifter som görs av författare och poeter snarare än av akademiker
tidskrifter som publicerar invandrade författare
feministiskt inriktade tidskrifter uppfattar jag inte som att de har låg status i dag."
Den bästa kulturtidskriften från de senaste åren skulle mycket väl kunna vara den oregelbundet utkommande Ryska Huset, som jag sanningen att säga inte vet om den är nerlagd eller inte.
Enligt något slags manifest Ryska Huset har publicerat - men som jag just nu inte kan hitta - är tidskriften inte intresserad av samtiden, utan av det förflutna och framtiden. En sådan tidskrift styr uppenbarligen bort från det alltför förutsägbara och trendinriktade, men hållningen kan också uppfattas som förvirrande och oklar av de som sitter med pengapåsen. Nummer 5 av tidskriften var ett renodlat temanummer om 1950-talsromantiken, med kvalificerad medverkan av bland andra Birgitta Stenberg. David Lagercrantz' krogbordsessä i samma nummer är också fantastisk. Det sista (?) nummer 6 har material som spänner från Morrissey till Martialis på det gemensamma temat sexualitet i alla dess former. Listan på medverkande är en häpnadsväckande blandning, en slags who's who över intressanta skribenter och poeter: Therese Bohman, Bo Cavefors, Ulrika Revenäs Strollo, Håkan Lindgren, Boel Schenlaer... osv. (Även jag själv medverkar på ett hörn i dessa nummer av Ryska Huset så diskvalificera omedelbart det jag skrivit här ovan.)
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
3 kommentarer :
Ja, hur blev samtalet egentligen? Kom det något folk? Jag är verkligen ledsen att jag inte kunde medverka, men jag ligger fortfarande däckad av förkylning.
Jag tror det blev rätt lyckat, men det är svårt för mig själv att bedöma. Tyvärr var det bara ett tjugotal besökare; å andra sidan var det bara en av dem som gick medan vi samtalade på scenen... Rätt många engagerade inlägg från publiken så småningom också. Vi diskuterade bland annat frågan om vi borde inrikta oss på någon speciell målgrupp (varken jag eller Cecilia ville göra det) samt frågan om hur "vi" skulle komma utanför den vanliga gruppen intresserade från medelklassen (mest kvinnor). Den sistnämnda frågeformuleringen tyckte jag för mig kändes lite fördomsfull i själva utgångspunkten, vad är det för fel på den publik vi ändå har? Dessutom är det min erfarenhet att läsare av kulturtidskrifter, även om de kanske inte är så väldigt många, kommer från alla möjliga håll socialt sett. Bland det mest positiva är väl egentligen att personalen på Göteborgs stadsbibliotek verkligen vill satsa på att uppmärksamma kulturtidskrifter, genom att lyfta fram dem en gång i halvåret med en sådan här diskussion, med lite olika vinkel varje gång.
Jo, men bibliotekarierna här i Göteborg är verkligen unikt fina människor. Någon borde komma på att ge dem ett pris någon gång. De gör så många kvalitativa litterära program varje år och jag tror verkligen att det har betydelse för Göteborg som litteraturstad. Om nu bara någon ville ta itu med den jobbiga lysrörsbelysningen i poesihörnan...
Skicka en kommentar