Göran Greider är väl mannen som lyckas inta alla möjliga positioner samtidigt, speciellt i litterära övergångsskeden. "Jag står med en fot i bägge läger. Jag är både postmodernist och realist." Sa han för tjugo år sedan, tror det var i tidskriften 80TAL/90TAL. Någon som minns? Nu är han republikansk poet samtidigt som han satt i juryn för Babels kärleksdikter som skulle läsas upp för kungahuset. Jag gillar Göran som poet och debattör, men det här har slagit mig på sistone.
Då har jag ändå inte nämnt Görans artikel "Glöm inte poesin!" från måndagens DN. Den verkar inte finnas på nätet men här ett talande citat:
"Mycket av den på senare år mest hyllade poesin framstår däremot som ett dystert dechiffreringsproblem: Man kör fast redan i försöket att tyda bokstävlarna. Något principiellt motstånd mot det experimentella tror jag inte finns bland läsare, bara experimenten talar till oss". Osv.
Läs artikeln, den är väldigt bra.
Göran invänder också mot Daniel Sjölins (Babel) sätt att framställa poesin som det främmande, gärna det helt obegripliga. "I försnacket [till Babels avsnitt om poesi] ställdes jag inför frågan om inte den som ogillar obegriplig poesi egentligen uttrycker en slags främlingsfientlighet? Det otroliga med den synen är antagandet som ligger i botten: Invandrare är inte som vi. Hur många nyss anlända somalier vill bli betraktade som en dikt av Anna Hallberg eller Jörgen Gassilewski när de går till arbetsförmedlingen? /.../ Ändå är 'begriplighet' ett meningslöst sätt att kritisera eller hylla poesi på."
Jag kan gärna tillägga att Daniel Sjölin framförde precis de här argumenten som Göran invänder emot när han var ny redaktör på Lyrikvännen 2004-2005, och just argumentet om att vi var främlingsfientliga fick vi motdebattörer höra, bland annat i Borås Tidning. Jag, Boel Schenlaer och Håkan Lindgren deltog i debatten, där Daniel Sjölin representerade Lyrikvännen. Vi som slogs för folkbildning utmålades som en romantisk bakåtsträvande sekt, eventuellt också främlingsfientliga eftersom vi kritiserade språkmaterialismen. När Göran Greider fem år senare tar upp stafettpinnen eller tråden är möjligen det litterära läget ett annat.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
3 kommentarer :
Det är intressant när frågor som rör kultur, smak, stil, preferenser, kontamineras med epitet från socialpsykologin.
Är den som inte äter skaldjur främlingsfientlig? Är den som bara äter skaldjur upp över öronen främlingsälskande?
Hur länge är det modernt att bara äta skaldjur? Och att servera enbart skaldjur? Och att knipa till med lilla hummerklon så snart en skädda eller gös eller krillbinge dyker upp?
Göran Greider var en gång en av våra allra bästa poeter. Numer är han fullständigt ointressant.
- Peter Ingestad, Solna
Menar du att Göran har blivit mer medieperson än poet? Jag skulle delvis kunna hålla med dig. Men han skriver fortfarande riktigt, riktigt bra poesi mellan varven. Har du läst "Katterna kommer in från mörkret?"
Skicka en kommentar