Det finns inga män kvar i världen. Man kunde lika gärna gå i kloster som inbilla sig att kanske ännu finns några någonstans. Ibland tycker man sig se en, men några minuter brukar vara nog för att avslöja att han inte har den överlägsenhet som krävs.
Vilket grymt meningslöst krav. Lika grymt för kvinnor som män, lika dumt. Mitt förnuft skriker på hjälp, men vad kan ändra formen på mitt hjärta! Det tar hundratals år. Och världen är full av kvinnor. Dessutom män som tror att de är överlägsna. "Det där förstår du inte, flicka lilla!" De är de värsta. De auktoritära utan auktoritet.
Jag har många gånger försökt definiera vad jag menar med överlägsenhet, men gett upp. Det är något som känns. Kanske en hårdhet och målmedvetenhet, en förmåga till överblick, ansvar. Och ändå är det något annat. Det är som att söka beskriva Gud. Ja, i sanning, inte olikt.
Ur
Kustlinje, Norstedts, 1963
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
1 kommentar :
Det gillar jag. Mycket bra formulerat av Hillarp.
Skicka en kommentar