Nej, hörni, jag vet inte om jag längtar efter att börja jobba igen – arbetslivet ger sådana schizofrena signaler. Å ena sidan är det kreativt småprat och god stämning som gäller, å andra sidan övervakas de anställda med fingeravtryckskontroller och röda armband (än så länge bara i Norge) – eller också ska man bidra med "det lilla extra" och "brinna för att ge service" på ett företag som satsar på kunskap och professionalism och ett processorienterat och kundfokuserat arbetssätt för att alltid kunna erbjuda optimala lösningar.
Jag läste om ett jobb någonstans i USA – minns inte var, men det kan ha varit på typ Google eller Facebook – där de anställda hade lekrum och mysmöbler och blommor och vackra fruktfat överallt och man kan ju undra lite varför inte alla jobb skulle kunna vara sådana. Eller, ja, jag vet inte, kanske att varenda reklambyrå nu för tiden ser ut så där, bara det att jag inte vet något om det för att jag under mina senaste tio år i arbetslivet har befunnit mig bland dammråttor, överfulla sopsäckar och odiskade kaffekoppar?
För övrigt skulle jag inte ha något emot att jobba som jultomte, men det går inte eftersom det bara behövs "äldre runda män". Kanske kan det vara ett tips till någon annan arbetssökande? "Vi har tomteutrustning samt skägg", står det i annonsen, "men har du eget så gör det inget."
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
8 kommentarer :
Ett Norgeskämt?
Om min arbetsplats hade lekrum, mysmöbler, fruktfat... skulle jag bli creeped out. Eller tro att arbetet var en illusion och att jag i själva verket befann mig på psyket.
Håkan, det tror man även bland överfulla sopsäckar, kan jag lova. Eller, du har ju varit där ...
Anonym: Ja, visst hoppas man?
Ha ha!
""Flexibla lösningar på kundens villkor...?
Skulle inte det kunna vara någon typ av Kungalakej, eller vilken som helst lakej?
Men Nej, Helena, du är inte "ung och hungrig" längre, kan jag höra.
Uppriktigt: Jag tror man måste ha någon typ av lakej-anda (ej att förväxla med laganda) för att hitta jobb i dagens Sverige. Endast anpassad mesighet tränger sig fram, och det blir som undersökningarna visar: Svenskarna är de mesigaste på sina arbetsplatser i hela Norden. Unk. Ingen säger ifrån, och taket sätts lägre och lägre.
Sopsäckar som blir stående är en sak; men själsliga hösäckar som spränger sig fram är en helt annan.
:-)
Jag har grubblat en del på detta med medborgarlön, för jag tycker det vore en fantastisk lösning på alla möjliga problem. Inte minst mina egna. Men efter vad jag förstår så bygger det på att man höjer skatterna rätt rejält, så det är väl ingen som vågar driva den linjen, tyvärr.
http://www.medborgarlön.nu/
Nej, tyvärr.
Men nolltaxering för industrimagnater går bra.
Du, jag tror vi får tillfälle att återkomma till det här, som man säger i Pollittikken.
Apropå medborgarlön vill jag säga att det handlar om vilja. Politikers vilja. Folkvilja. Din och min vilja. Man kan dra in bidragsapparaten i hela Sverige, kapa beslutsvägar, spara pengar och ge dem direkt till medborgarna utan krångel hela tiden. Man kan också skala av några miljarder från de sanslöst många miljarder som krökas upp varje år. Pengar finns. Vilja? Måste jobbas på. Medborgarlönen är genial, endast genial. Men antagligen så moralsikt stötande att den inte kommer praktiseras under min livstid.
Kim Larsson
Skicka en kommentar