Raderna: Cornelis

När jag var sjutton år och gick på Folkhögskola i Värmland mötte jag en ung man med gitarr, som hette Richard Nauclér (en av många med gitarr som jag varit tillsammans med).

Richard och jag satt ensamma i det nedsläckta klassrummet i skymningen, och han spelade bara för mig. Showade gjorde han på festkvällarna, och - tro mig - han var mycket rolig. Jag spelade Antigone, högklassiskt, och han spelade clown, värmländskt och lågklassiskt. Vi var en ofrånkomlig duo.

Senare kom Richard till Stockholm, gick på Nyckelviksskolan, och fortsatte spela Cornelis låtar, och leva lite grann som Cornelis. Det gick inte så bra, och vi var inte tillsammans längre. Jag tog studenten, och Richard drack för mycket vin. Det skulle bli hans död några år senare. Men innan dess hälsade han på mig när jag jobbade på Moderna Museét, och ville låna en tjuga. Det fick han. Det var det sista vi såg av varandra. Och tjugan räckte kanske till en vinare på den tiden.

Jag är intill denna dag viss om att Richard var en av de verkligt generösa och genuina begåvningar jag mött. Men någonting fattades honom. Vi som kände honom slutar aldrig älska honom. Fast han inte var så lätt att nå in till.

Nu är han död, och Cornelis likaså. Och för att fira dessa båda kommer jag absolut inte att se filmen om Cornelis.
Men här har ni en av Vreeswijks bästa låtar, avlyssnad på Felicia idag:


Cool Water

Ordna till dina glesa testar
låna min kam och tvätta din trut
dagen är slut
Festen är över fast alla festar.
Talet har tystnat fast alla talar.
Döden tar fatt dig i dessa salar.
Håll andan en kort minut
och smyg sen försiktigt ut.

Kan du förstå vad som här passerar?
Fattar du vad det är som sker?
Död är allting du ser.
Hur du än grubblar och kalkylerar.
Hur du än frågar och söker minnas,
kommer den stunden att åter finnas.
Gå härifrån. Jag ber.
Låt bli - drick inget mer.

Res dig. Se dig nu kring. Försiktigt!
Gå bort till dörren som gapar ljus.
Lämna ditt krus.
Det som ska göras ska göras riktigt.
Det som ska göras ska göras snarast.
Gå dit där ljuset syns vara klarast.
Glöm detta onda rus,
-Aldrig mer antabus.


(1970)