Svenska Pen, SAC och Berns - en komplicerad fråga

Sedan 1963 delar Svenska Pen ut något som heter Bernspriset till en förtjänt Stockholmsskildrare. Författaren Lena Kallenberg är mottagaren av årets pris. Den officiella utdelningen, som skulle ägt rum traditionsenligt på Berns salonger, är dock inställd på grund av oklarheterna kring Berns och de papperslösa.

Styrelsen för Svenska Pen skriver bland annat följande i ett meddelande till sina medlemmar:

"Svenska PEN tar inte parti för vare sig SAC eller Berns i denna konflikt, men på grund av det oklara läget har PEN beslutat att dela ut Bernspriset vid en privat ceremoni på annat ställe. PEN vill fästa uppmärksamheten på de papperslösas svåra situation i vårt land och vi kommer att undersöka frågan närmare."

Ungefär samma sak framfördes av ordföranden Ola Larsmo vid PEN:s halvårsmöte lördagen den 11 december.

Mot detta beslut rasar Hanna Kjöller i DN, som över huvud taget passar på att svartmåla en organisation hon inte längre är medlem i. Hon utmålar det som att Svensk PEN entydigt har ställt sig på SAC:s sida i konflikten kring arbetsförhållanden och arbetsvillkor på Berns. Var och en som läser bägge dokument kan se att hon ljuger. Hållningen att en grupp journalister ska undersöka sakfrågan finns med i både meddelandet till medlemmarna och det som Ola Larsmo framförde muntligen på PEN:s halvårsmöte (jag var där).

Jag vet inte vad som är sant i denna fråga, men även jag anser att det bör undersökas noggrant innan man eventuellt återupptar prisutdelningarna på Berns. För lite bakgrund läs gärna detta reportage i tidningen Arbetaren. Där DN regelmässigt numera ställer sig på de mäktigas och välbärgades sidas, försöker åtminstone Arbetaren leva upp till sina gamla stolta traditioner, framförallt verkar de ha ägnat sig åt lite grävande journalistik i frågan.

Jämför gärna berättelsen i Arbetaren med Berns officiella version.

Poetisk front fortsätter debatten, och här finns dessutom Madeleine Grives (lama) försvarstal för 10TAL:s agerande.