Som en hälsning från en kompis och från poeter som har gått före

Röster har höjts på sistone om att det på något sätt skulle vara oviktigt eller ointressant med traditionsförmedlande poesiantologier. Jag delar inte den ståndpunkten, det är utifrån antologier som publicerar ett brett urval av vad som har gått före som också något nytt kan skapas. De partiska antologierna är ett komplement, inget som kan ersätta de mer generösa och överblickande antologierna. Vad som unga poeter eller litteraturintresserade människor dras till kan vi aldrig veta i förväg, därför måste urvalet vara fördomsfritt om än kvalitetsinriktat. (Och följaktligen inte censurera eller lyfta bort "föråldrad" romantik eller centrallyrik eller outsidermän för sakens skull.)

Så fick jag en bekräftelse, nästan som en hälsning. Läs den här underbara artikeln om när Johannes Anyuru fick Stig Sjödin-priset. En bit in i texten handlar det också om vilken betydelse antologin "Från Dickens till Delblanc" hade för den unge Anyuru, speciellt avsnittet med undergroundlyrik.





Som framgår av texten är Johannes Anyuru och prisutdelaren Daniel Suhonen årsbarn, födda 1979, men även antologin "Från Dickens till Delblanc" kom ut året 1979... vilket är en händelse som ser ut som en tanke. Vilka antologier från åren 2011-2012 kommer att ha en liknande betydelse för framtidens unga poeter? Det kan vi naturligtvis inte veta, men jag har mina aningar.