Aase Berg rekommenderar nu inte bara teaterhat utan även poesihat.
Det påminner mig om när Lyrikvännen med redaktionen Sjölin/Tunedal införde avdelningen "Lyrik-ovännen" i tidskriften under perioden 2004-2005.
Fler exempel på trendigt poesihat från 00-talet finns i slutet av den här gamla artikeln.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
4 kommentarer :
I stället för min egen något osmälta kommentar, vill jag gärna fylla på med vad Leif Zern skrev apropå ovanstående Berg, som svar på hennes artikel om teaterhat:
"Jag blev inte lika upprörd som de flesta andra när jag läste Aase Bergs artikel om teaterhat (DN 12/2 [1]). Men jag blev uppriktigt förvånad över att en författare och litteraturkritiker som diskuterar teaterhat inte tycks känna till dess historia. Som Johan Hilton påpekade i Expressen är Aase Bergs åsikt en dussinåsikt. Den är närmare bestämt lika gammal som teatern själv, det vill säga här i Västerlandet 2 500 år.
Den bär under hela sin historia hatet som sin egen skugga. När Aase Berg ställer sig sist i denna 2 500 år gamla kö förtjänar hon inte ett anatema utan ett sakligt intresse. Hon är trots allt en fotnot i en uråldrig diskurs."
DN 14.3.2012
Det verkar helt klart trendigt det där med att hata poesi, eller litteratur i största allmänhet. Jag blev ändå förvånad när jag hörde Daniel Sjölins sommarprogram i år, där han deklarerade att han hatar litteratur - utan att motivera det på något speciellt sätt.
Men man kan säkert plocka en del kulturcreddiga poäng på en sådan pose.
Aase Berg är ute och cyklar igen, på sin trehjuling.
Lars
Jag hatar alla hatare!!!
Skicka en kommentar