Naima Chahboun revanscherar sig för en svag debutdiktsamling, genom att publicera en riktigt bra nyårsdikt i dagens Expressen. Det ger mig tillbaka tron på Naima som poet!
Annars verkar det som om många poeter drabbas av en slags skada i kontakten med etablissemanget, de ändrar skrivsätt och framtoning radikalt. Naima började ju som lysande estradpoet, det är så jag känner henne. I hennes första bok, "Okunskapens arkeologi", var det som om hon nästan tog avstånd från den här delen av sitt förflutna. Det gjorde mig ledsen och förbryllad, men jag har sett det hända förut.
Nu önskar jag att Johannes Anyuru kunde komma tillbaka till sina poetiska rötter även han... den kommunikativa poesin, estradpoesin om man så vill. Alla växer och utvecklas, men tiden då vi stod varandra nära minns jag, och jag värderar den.
Det här är inte min business, säger ni. Nej, det är väl inte det.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar